Får jag be om största möjliga tystnad! På cirkus går det – som förspel till larmet. Tystnaden på cirkusen är ingen tystnad för tystnadens egen skull, utan en förväntan om att den ska brytas. Vi omger oss med ljud. Vår kultur är verbal. Lyssna är så ansträngande att man kan ta betalt för att göra det. Psykologsamtal bygger på uppfattningen att talandet har en läkande effekt. Människor som har det svårt får tala ut. Är krisen djup fordras omtagningar/omtalningar. Talandet läker, sägs det. Att vara en extrovert, utåtriktad och talför person uppfattas som positivt.
Tystnaden kan vara besvärande. Introvert, synonymt med sluten och inbunden, är en minusvariant. Att tysta människor är trista människor är en vanlig uppfattning. I Susan Cains lågmälda, eftertänksamma och läsvärda ”Tyst” hyllas Yeats, Proust, Orwell och andra inåtvända författare, fler kunde ha nämnts, ty även extroverta författare måste ha betydande inslag av det introverta.
”Tyst” är en hyllning till de introverta och en kritik av det extroverta. Det är bra, även om det känns lite orättvist ibland. Hyllningarna till de introverta rymmer skildringar av hur personer som Steve Wozniak kom tidigt till jobbet och ”ägnade sina ensamma morgnar åt att läsa tekniska tidskrifter, studera manualer över integrerade kretsar och göra grovskisser i huvudet.” På kvällen var Woz tillbaka på kontoret för att jobba. Stilla nattpass och ensamma gryningstimmar var det bästa han kunde tänka sig. I sin memoarbok skriver Steve Wozniak, grundare av Apple, att nästan alla uppfinnare och tekniker han träffat är tillbakadragna. De arbetar bäst på egen hand. Avskildheten fungerar som en katalysator för det innovativa.
Cain framhåller att det introverta inte bara gäller människor. Finland, skriver hon, är en berömd introvert nation och berättar om det finländska skämtet om hur man kan veta om någon tycker om en. Svaret är att personen stirrar på dina skor istället för på sina egna. Om Finland är introvert tror jag de flesta av oss uppfattar Italien som en extrovert nation. Om vi godkänner generaliseringarna kan man fråga sig varför. Föds fler extroverta människor i extroverta länder och tvärtom eller formas våra personligheter av de platser och länder där vi bor? Främjar glesbygden det introverta och staden det extroverta?
Jag har läst boken både på engelska och på svenska och jämfört med Bitte Wallins översättning. Den är utomordentligt välgjord, men den svenska titeln är missvisande. Originaltitelns The Power of introverts in a World That Can't Stop Talking borde på svenska bli ”i en värld som inte kan sluta tala” och inte ”i ett samhälle där alla hörs och syns.” Boken handlar ju om att de introverta varken hörs eller syns!
Introverta behöver möjligheter att jobba ostört, skriver Susan Cain. Så är det, men inte bara introverta behöver jobba ostört. Utan minsta tvivel är jag en extrovert person, men jag behövde bara jobba i tidningsfabrik i nio månader för att inse att journalistik skulle bli mitt liv, men inte på tidning, inte för att jag inte trivdes, men det sociala tog för mycket tid. Jag ville skriva, inte samtala, sammanträda och umgås. Därför har jag valt ett introvert arbetsliv. Faran med dagens arbetsliv är att vi håller på att skapa arbetsplatser som byggs för att fungera för extroverta personer. Ett samhälle som fungerar bättre för introverta har massor att vinna.