Nummer två i LL-förlagets Tecknade klassiker i serieformat är Den svarta katten – och andra berättelser. Den här gången har uppdraget gått till Anneli Furmark, Fabian Göranson, Joanna Hellgren och Ola Skogäng som var och en har tolkat skräckberättelser av Edgar Allan Poe (1809–1849).
Valet av Edgar Allan Poe är enkelt. Nästan utan förebild uppfann han den moderna skräckberättelsen. Har svårt att tänka mig ett bättre uppdrag för några av våra bästa svenska serietecknare. Poes mästerdetektiv Auguste Dupin lär ha påverkat Arthur Conan Doyle. Genom Poes noveller fick Doyle idén till sina egna historier om Sherlock Holmes.
Skulle du av någon anledning få för dig att lättläst betyder att tumma på kvaliten: Fel! Fel! Fel! Det är en konst att uttrycka sig enkelt. De inbjudna serietecknarna klarar sina uppgifter väl. Fabian Göranson och Ola Skogängs bildspråk är mörkt och mustigt. Anneli Furmark har ett dovt, bruntonat bildspråk som förstärker den tid då berättelserna utspelade sig. Joanna Hellgren använder sig flitigt av kontraster, gult mot mörkt.
I samtliga avsnitt samarbetar text och bild på ett bra sätt. Dock sticker Ola Skogängs tolkning av Morden på Rue Morgue ut. Han är skicklig och hans bild av mordplatsen – ett rum sett uppifrån – vittnar om förmåga att kunna utmana formatet.
Ett extra plus till Jonas Ellerström. Han har i ett efterord kärnfullt och enkelt berättat om författaren Edgar Allan Poe.
Känner du en människa – ung eller gammal – som gillar att läsa eller behöver uppmuntras till det, då är detta seriealbum perfekt.
LL-förlaget har riksdagens uppdrag att göra texter tillgängliga för människor som av olika anledningar har lässvårigheter eller är otränade läsare. Få svenska kultursidor skriver om dessa tecknade klassiker. NSD gör det. Det glädjer mig och mången annan serienörd.
Ettan kom, tvåan kom, trean kommer så småningom. Då med tolkningar utifrån några av H.P. Lovecrafts noveller. Håll ut!