Embryot till Kristina Lansgrens roman var en tanke att berätta om sin uppväxt för sina fyra barn. Om hur det var att tidigt förlora sin mor och hur man som liten kunde betrakta en konstig vuxenvärld.
Mamma har ett eget moln är därför en berättelse av självbiografisk karaktär, även om den troligen skildrar en verklighet som fler kan hitta beröringspunkter i.
Det handlar om sameflickan Margit och hennes stora familj och en vardag styrd av traditioner och årstiders växlingar. Och rörelse, för under bokens 140 sidor är det många orter och platser som passerar revy, Porjus, Akka, Stora Sjöfallet, Vaisaluokta, för att nämna några. Samerna var ju ursprungligen ett nomadiserande folk och Margit och hennes familj flyttar varje år efter midsommar från Porjus till sommarvistet i Vaisaluokta, där de är till september.
Mamma har ett eget moln är en berättelse med underifrånperspektiv där fantasin har en viktig plats. Margit har nämligen en kompis som heter Pippi-nella som bara hon ser och kan prata med. Det behöver hon göra då och då, i bland om mamma på molnet, men också för att..., ja försöka begripa de vuxna, eller varför syskon eller så kallade kompisar beter sig som de gör. Men Pippi-nella kan också vara lite märklig, eller i alla fall använder hon konstiga ord, tycker Margit, ord som till exempel iakttaget.
Som läsare är det roligt att ta del av Margit och Pippi-nellas språkande kring små och stora ting och inte så sällan tänker jag på Pippi-Långstrump och hennes inre funderingar.
Annars präglas Mamma har ett eget moln mycket av samisk vardag. Årstider komma och gå, med Jokkmokks Marknad, sommarviste, kalvmärkning, höstslakt, sy kläder, hålla mat på bordet eller värme i torvkåtan. Och för Margits pappa Jona, att be och lovorda den kristna guden. För den uppväxande Margit handlar det också om att byta skola, lärare och klassrum.
Hos den rättvisetänkande flickan har med åren vuxit en självkänsla hon bär med sig som en trygg kompis ut i livet efter sexan. Men, undrar hon till Pippi-nella, varför måste doktorn mäta hennes huvud när det var hälsokontontroll efter lingonveckan sista höstterminen.
Med sådana funderingar hos Margit vill förstås Kristina Lansgren, som bor i Kalix, anspela på ett mörkt förflutet i svenskt rastänkande visavi samerna.
Jag hade gärna läst fler instick av historiskt slag, även om Mamma har ett eget moln är en barn- och ungdomsbok. Det är en berättelse som saknar Det. Tyvärr. Den berättar det som redan sagts om samisk vardag och kultur utifrån en liten flickas trots allt mamma-saknande synvinkel. Gott så, men någon verklig stuns blir det aldrig i romanen.