Torgny Sommelius första reseskildring Jugoslavien u.p.a. översattes till engelska, fick lysande recensioner och blev månadens bok i England.
Torgny Sommelius, då 26 år gammal, hade varit på väg till Indien, men fastnat i Jugoslavien. Fanns för många historier där värda att berätta för att han skulle resa vidare. Boken publicerades 1954.
Året efter kom Sommelius i väg i en nyinköpt och för resan nyinredd folkvagnsbuss. Han reste genom Europa och vidare till Asien. Han skrev och fotograferade oavbrutet och skickade hem det ena reportaget efter den andra till Helsingborgs Dagblad och Veckojournalen i en never ending reseberättelse. Månad efter månad reste han vidare.
På Sri Lankas sydspets vände han och körde hem. Innan han gjorde det tittade han på mätaren. 45 111 kilometer.
Hem var ett litet hus i Hittarp, strax norr om Helsingborg. Där satt han på kvällarna och bearbetade reseberättelserna för bokutgivning. 1957 publicerades Bort genom Asien, 1958 utkom Blå Indien och 1959 Den märkvärdiga resan hem.
Sedan blev det inte så mycket mer, efter ett intensivt liv fyllt av resor störtade Torgny Sommelius den 5 januari 1964 med sin Cessna Skywagon när han skulle landa med sitt flygplan på en flygplats i Trinidad. Han blev 35 år.
Om dessa resor och denne resenär har Tomas Löfström skrivit en stor biografi med titeln Den siste resenären. Svårt att tänka sig någon mer lämpad för uppgiften. Två stora reseskildrare som, med några decenniers mellanrum, reste på samma vägar.
Historien upprepar sig aldrig, men likheterna kan vara påfallande och Tomas Löfström skriver igenkännande. Han har ofta sett det den andre såg. Han känner igen den rastlöse resenären Torgny Sommelius.
Den siste resenären, av sin sort. Den siste resenären i den våg av författare och journalister som efter första världskriget gav sig av för att upptäcka världen.
Andra världskriget blev ett avbrott, men under 50-talet fick reseskildringen en boom. Alla ville läsa, lyssna och se på fotografier och filmer om hur det var i världen. Torgny Sommelius var den siste resenären som hann ge sig av innan alla andra gjorde det, innan massturismens genombrott.
Löfström skriver om sin uppskattning av Sommelius böcker, men aldrig utan kritisk distans. Han skriver om hur den första läsningens beundran under återkommande läsning uppmärksammat Sommelius manér, förkonstling, brist på engagemang och likgiltighet.
Bilden av Torgny Sommelius är inte sympatisk. Att han hade problem i umgänget med andra är uppenbart, men störst problem hade han nog i umgänget med sig själv. Det märks när man läser hans böcker och det är bland annat det som gör dem så läsvärda också i dag, till skillnad från de allra flesta reseskildringar som skrevs under samma tid. Lusten att läsa om Torgny Sommelius får en riklig injektion under läsningen av Tomas Löfströms rikt illustrerade bok som visar att författaren även var en skicklig fotograf. Det kan man också se på den utställning av hans fotografier som under hösten visas på Röda kvarn i Helsingborg.