Kalle Kniivilä är en Rysslandskännare och arbetade under många år som Moskvakorrespondent för den finska tidningen KansanUutiset. Han återvände till Ryssland, reste runt i det stora landet och mötte ryssarna som röstat på Putin, som prisar honom för den ekonomiska stabiliteten och ökningen av levnadsstandarden efter de första demokratiseringsårens ekonomiska kaos och armod. Det är en tyst majoritet, i vart fall i västerländska medier.
Putins Ryssland är egentligen två, Moskva och landet utanför. I rika Moskva finns de välbeställda och intellektuella som för en kamp mot Putin och hans enmansvälde. De är dessa röster som hörs i väst. Men det är inte Putins folk, för de finns ute i det fattigare landet. Det är denna tysta majoritets röster som Kalle Kniiviläs på ett föredömligt sätt släpper fram och ger en annan nyans av vår bild av Ryssland.
Gemensamt för denna tysta majoritets vittnesmål är beskrivningen av hur eländet började med Sovjetunionens fall. En Moskvabo, Aleksandr, beskriver hur det började gå snett så snart Gorbatjov fått makten. Sedan tog Jeltsin över och privata intressen fick roffa åt sig av statlig egendom och blev rika på det.
Han beskriver Boris Jeltsin som en landsförrädare när han släppte in de nyrika, oligarkerna, i Kreml. Oligarkerna lånade ut pengar till den bankrutta ryska staten och i pant fick de aktier i strategiskt viktiga statliga storföretag inom råvarubranschen.
Så fick det gamla kommunistiska Sovjetunionen en råkapitalism i en ny Rysslandskostym och som fick ryssarna att drömma sig tillbaka till gamla tider. Putin kom och han kastade inte ut oligarkerna ur Kreml, men han skrämde dem till lydnad, skapade ordning och reda.
– Så bra som vi har det idag har man aldrig haft det i Ryssland, säger den intervjuade Aleksandr.
Han har skäl att göra det. Sedan Putin tog över har landets nationalprodukt nästan fördubblats, något som de flesta ryssar märker av i sina plånböcker.
Kalle Kniivilä tar nattåget till den lilla landsortsstaden Sjumerlja, träffar det unga paret Galina och Renat som tackar för Putins familjepolitik. De fick 600 000 rubel i statsbidrag till köp av en lägenhet. Det är ett bidrag i stödprogrammet Unga familjen och pengarna täckte halva kostnaden för lägenheten. I Unga familjen ingår också ett mödrakapital på 400 000 rubel och betalas ut för andra barnet. Det tredje barnet ger rätt till ytterligare 408 000 rubel, motsvarande drygt 80 000 svenska kronor. Så försöker Putin stoppa befolkningsminskningen och det med framgång.
Men friheten då? Svetsaren Jurij ser inga inskränkningar i den.
– Var och en har ju sin egen uppfattning om friheten. Under kommunisttiden var jag själv en fullständigt fri människa på alla sätt och vis. Ja, förutom att man inte kunde åka utomlands.
På frågan om det inte var friare under Jeltsins tid svarar Jurij:
– Det kanske var någon som hade frihet att stjäla under Jeltsins tid. Putin tillåter inte det. Då är den tjuven missnöjd, för hans frihet har begränsats.
Den förre pressfotografen Michail ser inte att det skulle vara mera demokrati i väst än i Ryssland. Han ger också uttryck för det ointresse för politik som härskar i Ryssland.
– Jag ska inte säga att jag struntar i vad som händer med landet, riktigt så är det ju inte, men det finns annat som är viktigare. Jag har mitt eget land som jag bryr mig om, det är min familj, frun och barnen. Jag vill att vi ska ha det tryggt och bra.
Där ligger grunden för Putins tysta majoritet. Så länge det är ordning och reda och ryssarna får pengar i plånboken sitter presidenten säkert. Frågan är då hur länge, nu när tillväxten mattats av och tecken finns på en stagnation. Enligt Kalle Kniivilä räcker det inte för Putin med att måla upp ett yttre hot från väst.