Egentligen vet jag inte varför jag valde att läsa Livet är en dröm av Alexandra Charles, kanske trodde jag att jag var insatt i kändislivet och att Sveriges mest kända nattklubbsdrottning skulle bjuda på en mängd smaskiga godbitar ur kulisserna. Ack vad jag bedrog mig.
Att jag inte tillhör målgruppen för Alexandra Charles memoarer blir tydligare och tydligare ju längre in i boken jag kommer. Baksidetexten lockar med att vi ska få ”träffa den svenska affärseliten, kungligheter, idrottsstjärnor, modeeliten och artister, ofta på nära håll.”
På nära håll? Gästerna på "Alexandra´s" passerar förbi i texten som namn, nittio procent av dessa har jag aldrig hört talas om och de övriga tio procenten kommer in på klubben och försvinner sedan spårlöst i vimlet.
Många gånger framhåller hon att hon kommit väldigt nära en del av människorna, men som läsare vill man ju då givetvis veta på vilket sätt. Och det får man inte. Ibland får jag känslan av att hon är rädd att glömma bort att nämna någon av sina gäster, att det kanske är därför hon sida upp och sida ner ägnar sig åt namedropping.
I sitt arbete med kvinnors hälsa och rättigheter och som förgrundsfigur för 1,6 och 2,6 miljonersklubben har Alexandra Charles alltid visat att hon står för handling istället för ord. Hon är stark och engagerad, en framgångsrik företagare som rimligtvis inte borde ha behov av att skryta med personnamn.
Dessvärre är hon inte en lika bra berättare. Endast på ett ställe i boken lyckas hon beröra och det är när hennes man drabbas av en svår sjukdom och slutligen avlider. På dessa sidor kommer alla känslorna samtidigt, hopplösheten och sorgen, hennes desperata kamp för att få fram organ. Kapitlets namn är Mitt livs största förlust.
Bokens sista sidor understryker min teori att Alexandra Charles är rädd att glömma nämna något viktigt namn, rädd att någon ska ta illa upp.
Här finns ett register över alla som förekommit i texten samt de som ingår i miljonklubbarna. Redan här hade jag kunnat göra mitt urval, välja ut namn som är intressanta. Till exempel finns Ted Gärdestad omnämnd på sidorna 69, 147 och 208. I korta ordalag alltså.