En polis i Göteborg åtalades och fälldes för mutbrott sedan han tagit emot en sallad i utbyte mot att glömma en trafikförseelse. Men när ett storbolag som Telia Sonera betalade ut mutor i miljardklassen i samband med affärer i Uzbekistan fälldes det inte. Tvärtom – det toppade samtidigt CSR-rapporteringens lista över bästa företag i Sverige. CSR (Corporate Social Responsibility) handlar om ett företags värdegrund och innebär att man tar socialt, miljömässigt, ekonomiskt och etiskt ansvar.
Hur det tricket går ihop skriver nu Louise Brown om i Den skenhelige svensken som handlar mycket om vår naiva självbild. Vi tror oss gärna om att vara omutliga och hederliga, men enligt Brown är vi alldeles för lite uppmärksamma på korruptionen omkring oss och med sin bok vill hon öppna ögonen på oss för olika sidor av fenomenet korruption och tar upp massor av exempel.
Hon framhåller svårigheterna för visselblåsare i ett konsensussamhälle som Sverige, där tysthetskulturen råder. Ingen vill stöta sig med andra utan rättar in sig i ledet. Sticker någon ut och ändå påpekar oegentligheter får personen räkna med problem.
Brown berättar om exemplet från Göteborgs Energi där pengar strömmade ut för jobb som inte blev gjorda. En konsult slog larm, men blev utfryst och förtalad lång tid därefter. Men liksom efter skandalen i Kalmar där kommunen lurades av ett kinesiskt bluffbolags löften om investeringar i Sverige så fick händelserna inga konsekvenser för de ansvariga. De behöll sina positioner eller gled vidare till något liknande.
Ett av problemen, menar Brown, är att vi inte har en entydig definition av vad korruption är. Plus en svag lagstiftning på området. Vad är en gåva och vad är korruption? Sen har vi kontakter, svågerpolitik och vänskapskorruption. Gränserna flyter.
Men den mest omfattande korruptionen finns just på kommunal nivå, förklarar Brown. Där hanteras mycket pengar utan särskilt mycket kontroll på grund av förlegade revisionssystem. Kommunstyrelser väljer själva sina kommunrevisorer och de är trogna sina uppdragsgivare. Och kommuntjänstemän är inte ansvariga. Brown tycker att vi är märkligt ointresserade av att granska vart skattepengarna tar vägen.
Den skenhelige svensken tar kål på myten om vår moraliska upphöjdhet och belyser en mörklagd zon i den svenska modellen där flest antal mottagare av mutor finns i den offentliga sektorn och flest antal givare finns i privata näringslivet.
Att sen biståndssektorn är mer infekterad av korruption än byggbranschen och storbolagen använder sig av agenter för att stå fria från anklagelser är kanske inga nyheter, men det tål att upprepas. Vi silar mygg och sväljer kameler.