I 25 år bearbetade konstnären Christo staden Berlin för att få packa in det tyska riksdagshuset i tyg. Till slut fick han sin vilja igenom och under två veckor besöktes det av sex miljoner människor. Succé alltså och borgmästaren bad Christo förlänga projektet, men det ville han inte. I Berlin hade man insett konstens attraktionskraft.
Det har blivit allt vanligare att locka turister med konst och museer. Guggenheimermuseet i Bilbao är ett framgångsrikt exempel och de oljerika gulfstaterna slåss nu om att överträffa varandra med spektakulära konstmuseer. I Kina ska man bygga 1 200 museer de närmaste åren, vilket innebär att miljardbelopp kommer att flyta in i konstmarknaden framöver. Konsten är het nu.
Om pengarnas betydelse för konsten har Gunnar Lindstedt skrivit om i Samlarna och konstens miljonaffärer. Det är en berättelse om rekordpriser i miljonklassen, konstkrascher, valutasmuggling, jakten på status och makten över en oreglerad marknad. Men också om samlarmani och kärlek till konsten. Han söker upp samlare, gallerister, konstnärer, konsthallschefer, konstmässor, auktionshus och andra som verkar i branschen. En liten elitistisk grupp som tillsammans är tongivande och kan sänka eller lyfta ett konstnärskap.
Konsten har sedan slutet av 1800-talet mer eller mindre varit ett investeringsobjekt, men någon riskfri marknad är det långt ifrån. Idag handlas det mest med samtidskonst, de äldre verken räcker inte till och vilka verk som får ett bestående värde är svårt att sia om. Konsten dras till pengarna och är därför känslig för rådande trender. Men konsten spelar också en annan roll - den har mer och mer blivit en livsstilsfråga och skänker sin ägare social prestige.
En av de mest passionerade samlarna var Teto Ahrenberg som efter kriget förvärvade en konstsamling i världsklass. Lindstedt berättar om hans svindlande affärer och hans dystra öde som också säger en del om missunnsamheten i svenska konstkretsar. En som också var inblandad då var Pontus Hultén, men hans status som konstprofet har inte fått sig någon törn trots hans tveksamma affärer med Warhols Brillo-boxar som omskrevs för några år sedan.
Lindstedt följer pengarna och upptäcker en sluten och delvis ljusskygg värld som omgärdar sig med sekretess och mystik och där personliga kontakter och nätverk spelar en avgörande roll. Här ställer man inte självklart upp för journalister. Men Lindstedt lyckas ta sig in bakom kulisserna och ge en inblick i en marknad som i många avseenden agerar på egna villkor utan insyn och regler. Märkligt, men väldigt spännande att läsa om.