Jakten på Kapten Klänning är inget för den känslige. Jonas Trolle, kriminalkommisarie vid länskriminalens spaningsrotel i Stockholm, skrev boken för att bearbeta det som hände i och kring spaningsarbetet mot Göran Lindberg, rektor på polishögskolan och före detta länspolismästare i Uppsala. Lindberg, kallad "Kapten Klänning" för sin utåt sett idoga kamp för jämställdhet och mot sexism, visade sig nämligen vara en värsta sortens kvinnoförnedrare med förkärlek för unga flickor.
Länge hade många sett skyltfönstret om kvinnors lika rätt och beundrat detsamma, desto större blev därför chocken när Lindberg efter hemligt spaningsarbete greps i Falun i januari 2010 och anklagades för de grövsta brott en högt uppsatt svensk polis någonsin anklagats för.
Jonas Trolle har skrivit en spännande bok som ger inblick i både Lindbergs förehavande och polisens stegvisa inringning av sexualförbrytaren som i tjänsterummet på polishögskolan hade ett tackbrev från Gudryn Schyman på väggen.
Steg för steg, med avlyssning som avgörande metod, dras snaran åt. Spaningsledare Trolle äcklas stundom av arbetet, sexuella pervon står honom upp i halsen efter många år inom människohandelssektionen. Och han känner hur det påverkat och påverkar hans egen sexualitet.
Men det är långtifrån bara Trolle som mår dåligt bland de relativt fåtal poliser som jobbar med fallet, många är de ju som hört Lindberg tala om etik och moral och nästan skrämts av hans “omänskliga” etiska krav på vad som gäller inom yrket.
När de stora elefanterna faller, faller de tungt. Lindberg var en sorts elefant som smått maniskt sökte perverterat sex, helst unga flickor, och gärna tillsammans med andra män.
Kontakterna sköttes via telefon och så kallade tele-chattlinjer, och jag slås av hur relativt enkelt han verkar ha haft att träffa Ulrika, Frida, Josefin, Linda och allt vad de heter. Money talks, heter det ju, och pengarna hade förstås betydelse.
Ändå är jag lite förundrad över hur tjejer som träffade Lindberg och utsattes för hans sjuka böjelser, inte i så få fall går med på att träffa honom igen. Hans maniska drag gör honom samtidigt slarvig, konstaterar polisen.
Lindbergs dubbelnatur är något som flera av tjejerna vittnar om; ömsom snäll, ömsom en jävel resande med en väska full av sex-attiraljer för dominans och kvinnlig underkastelse.
Koppleri var en sakerna som gav Lindberg sex års fängelse, och boken visar just att om Lindberg själv inte deltog i sexträffarna tittade han gärna på eller såg till att de blev av.
Trolle har en rätt vass penna när han skriver om polisen och polisarbetet i stort, och Leif G W Persson får sig också en släng. Det känns ärligt och berikar boken. Varför polisen Göran Lindberg blev våldtäktsman och grov brottsling kan dock inte Trolle ge nåt svar på, den frågan blir hängande i luften.
Lindberg är åter en fri man eftersom hans straff kortades ner till fyra år. Har han insett vad han gjort? I rättegången för fyra år sedan nekade han till det mesta.
I Jakten på kapten klänning får jag bilden av en man som lever i en bubbla, och med två alias, där rätt och fel står sig slätt mot en sjuk sexualdrift. Hur som helst, Jonas Trolle har skrivit en mycket läsvärd bok.