För ett år sedan blev Språktorget en plats där ensamkommande flyktingar kunde lära sig svenska men samtidigt bli inkluderade i samhället genom samtal med ideellt engagerade ungdomar och vuxna. Viktoria menar på att nomineringen inte bara är hennes.
– Jag är initiativtagare men det är gruppen av ungdomar och vuxna som är Språktorget så jag tänkte att det kanske blir lite orättvist att jag hamnar i fokus. Men samtidigt är det jättesmickrande och hedrande att något som vi inte provat tidigare blev så bra att det uppmärksammades, säger Viktoria Björklund
Hennes roll är planerare och samordnare men i vanliga fall arbetar hon som chef på Flerspråkscentrum vars lokaler används i det ideella arbetet. På Språktorget pratar ungdomarna med varandra om olika ämnen och håller språkövningar varje onsdagskväll. Men även utanför husets väggar finns det aktiviteter. Nytt för den här terminen är att ungdomarna prövat på att sjunga svenska sånger, som de sedan framfört för äldreboenden.
– Vi tänkte passa på att glädja någon annan så nu på måndag ska den här härliga svensk-afghanska kören framföra julsånger, säger Viktoria Björklund.
Ibland känner hon att tiden inte riktigt står på hennes sida men att lägga ner arbetet känns långt borta.
– Det är så kul att umgås med unga människor för det är ju vår framtid. Det känns häftigt när man får träffa människor som inte kommer härifrån och få visa dem en väg in, säger Viktoria Björklund.
Samtidigt finns det en mer osäker sida där några av de ensamkommande fått avslag på sina asylsökningar medan andra fortfarande väntar.
– Det finns en väldig oro och många mår dåligt. Det är svårt att inte bli berörd då man inte har någon möjlighet att hjälpa dem som blivit ens vänner, säger Viktoria Björklund.
Hon märker också att hon själv förändrats av arbetet.
– Jag tycker att jag har blivit mycket mindre rädd för människor från andra kulturer, förut kunde jag tycka att det varit lite jobbigt men jag har tappat det där helt, säger Viktoria Björklund.
Hon tror att fler skulle behöva engagera sig för att få bort inkluderingsproblematiken i samhället men att rädslan kan stå i vägen.
– Man kanske inte vågar på grund av osäkerhet men man märker under träffarna att det är inga problem utan att vi är alla människor, säger hon.