Måste ni vara så gnälliga? Skräll att Mariana sågade det här! Och vad är egentligen en recensents uppdrag?
I samband med att NSD nöje tycker till, recenserar och betygsätter, får vi ganska ofta många kommentarer på nätet om det vi skriver. Och den här typen av läsarkontakt är vi så klart väldigt tacksamma och glada för. Vare sig det handlar om ris eller ros.
Efter min recension av Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts show Ljust och fräscht i fredags (alltså i lördagstidningen), kom det många kommentarer och frågor. Några handlade om huruvida jag kunde ge ett så pass lågt betyg (3) när publiken "skrattat oavbrutet". Andra handlade om vad recensentens uppdrag egentligen består i. Så jag tänkte förklara.
Beroende på vem man frågar och vilken tidning man arbetar för, kan man nog få olika svar. På NSD:s nöjessida utgår vi recensenter alltid från oss själva och vår smak. Självklart med hänsyn till kvalitet och liknande omständigheter. Alltså, bara för att jag personligen har ett extra gott öga till säg Robyn, så innebär det inte att hon automatiskt får en femma. Hon måste ju leva upp till den.
Samma sak gäller det omvända. Är de flesta i publiken överförtjusta, behöver inte det per automatik ge ett högt betyg. Så var det i fredags. Jag både såg och hörde publikens reaktioner - skrev även om dem - och var själv road. Men bara måttligt. Jag försökte också förklara varför.
Det är viktigt att tillägga att vi recensenter, var vi än jobbar, inte sitter med facit i hand. Det ni läser är våra åsikter blandade med viss erfarenhet. Och att vi ibland tycker annorlunda än gemene man, betyder inte att varken vi eller de har mer rätt eller fel.
När det kommer till våra metoder, hur vi jobbar, har vi en deadline att anpassa oss efter. Målet är förstås att se hela föreställningar och därmed hinner vi ibland inte få med en recension till dagen efter. I vissa fall gör vi undantag och missar ett extranummer eller en sista låt, för att få ut materialet i tid. Så var fallet med Ljust och fräscht, där jag satt med en dator i knäet och jobbade. Jag såg hela showen men hade skickat iväg min text när slutnumret visades. Detta är en bedömning som vi gör från gång till gång, även om grundprincipen är att vi ser hela föreställningar.
Och så till något annat. I många av den senaste tidens nätkommentarer har NSD nöje "beskyllts" för tar upp genusperspektiven i samhället för mycket och för hårt. Vi kallas för HBT-maffia, för lesbiska radikalfeminister och så vidare. Och det må ju vara.
Som redaktör för den här sidan tycker jag dock att dessa beskyllningar saknar grund. Att skriva en krönika i månaden med extra skarpa genusglasögon är inte för mycket enligt mig. Snarare tvärtom. Dessa glasögon bör alltid vara på.
Sedan har vissa krönikörer (och även jag) ämnen de brinner extra för. Och många gånger är det just därför de är intressanta. Ryggsäcken som vi alla ständigt bär med oss, som färgar hur vi är och vad vi tycker, är av stor vikt i en krönika. I en recension dock, försöker vi vara medvetna om våra värsta akilleshälar för att så neutralt som möjligt analysera det vi ser och hör. Alltså kan Ulf Lundell få en femma även av mig. Och Robyn som sagt en etta.