Se, där i rännstenen ligger året naken och darrar med tänderna utslagna. Kränkt, blåslagen och bespottad, i väntan på det nya.
Det är en fin och stolt tradition. En bland nationer årlig och broderskaplig tävlan i stövelmarsch, mord och miljöförstörelse som pågår. Tänk att det började så simpelt med att en man prompt envisades med att bli uppspikad på ett kors och dö.
I samma religiösa anda ståtar nu Norge med korsriddaren, ättling av norska vikingakungar sa han, som förvirrat inte visste bättre än att ta till våld mot landsförrädare och kulturmarxister. För de som visste bättre, de visste redan innan, att vikingen borde för allas bästa ha varit en blodtörstande muslim.
"Stäng gränserna omedelbart!", sjöng kommentarfältsherrarna på internet i takt med att skotten ekade över Utöyas stränder.
Och nere på europeiska kontinenten, strök nya vargflockar fram med vattenkammat hår, attachéväskor och stora lejongrin i jakt på föda, väsandes mot lamslagna medborgare: "Ååååttsssstramningar".
Tungviktsmästaren USA såg med oro på konkurrensen och kontrade med en rak höger följd av några korta jabbar.
"Libyen är den nya krigsfronten! Iran skall hotas med invasion! Avrätta Usama i Pakistan!", skrek fredsprismottagaren hest med torra läppar. Vad hände med alla andra som längtade efter demokratins svala och befriande kyssar?
"lol no oil", twittrade presidenten.
Bedömare påpekade däremot att det blivit lite mainstream att bomba bruna människor. Obama lyssnade till kritiken och förklarade då även hemlandet ett slagfält så att de egna medborgarna nu kan fängslas av militär på obestämd tid utan domstolsprövning.
Och i tidningarna kunde man läsa om svältkatastrofen på Afrikas Horn i notiser på fyra rader... Det handlar om lösnummer. Enkelt. Vem bryr sig om svältande afrikaner när vi kan läsa om Mustaschens partikris. Ekonomins hjul måste rulla, i alla fall bättre än de från Saab-fabriken.
"Marknadens osynliga hand står ej att finna, det enda jag känner vid är det osynliga krokbenet", hälsar Svensson medan han snubblar fram längs gatan med mössan i hand och ber Caremas riskkapitalister om en del av sötbrödet. Allt medan de rika skrattar och dansar vals över finansmarknadens brutna ryggrad - hela vägen till banken - ja, det är ändå där större delen arbetar.
Avkastning på pensionsfonden: Nej. På aktiemarknaden: Nej. Höjda avgifter och bonusar: Ja!
Det kanske var bättre förr. Då kunde regenten på Drottningholm föra brevkorrespondens med herrefolket i Berlin utan att skämmas för tjänstehjon, istället för att som nu umgås med gatuflickor och simpla förbrytare.
Underläppen utför ett elegant svanhopp mot backen med det gångna året i åtanke. Nä, nu lyfter vi blicken. Så riv av den sista datumlappen, tummad och flottig, och släng den sönderbläddrade kalendern vid vägrenen.
Låt oss fartblint dundra fram längs mänsklighetens Autobahn — förbi samvete och eftertanke — rakt in i den ljusnande framtiden.