Så var hemvändarveckan avklarad och norrlänningarna har trätt över tröskeln till det nya. Nyårsklockorna ringer fortfarande dovt i huvudet då det nya årets första solstrålar vandrar över sovrummets kalla trägolv.
Julmaten är uppäten, fyrverkerierna är uppskjutna och nyårslöftena avlagda. Vi vaknar upp och hasar oss till köket för att plundra skafferi och kylskåp på de få rester som finns kvar från gårdagens festiviteter.
"Jag kommer att ta det lugnare i år", "Jag ska börja träna nu", "Det blir en vit månad", "Jag ska sluta röka", "2012 ska bli bättre" och så vidare. Skitsnack.
För majoriteten av oss så kommer det inte att hända ett dugg. Den första januari måste vara den dag under året då det ljugs som allra mest. Vi människor har en alldeles enastående förmåga att lura oss själva om vår egen förmåga till självförbättring. Eder skribent är inte ett undantag.
Människan är ett hoppfullt släkte. Vi väljer ofta bort pessimisten till förmån för den glade, vi tar hellre lögnen före den jobbiga sanningen. Vi inser våra brister men hoppas att de kommer att besegras i slutändan, ofta utan vår egen inblandning. Det måste finnas ett ljus i slutet av tunneln för att vi ska orka ta nästa steg. Kanske är det också därför det ljugs som mest i början av året?
Själv har jag lovat mig själv att läsa 100 böcker.
Har du slösat för mycket pengar på julklappar och julmat? Bråkat med släkten kring julbordet? Druckit lite för mycket? Var du kanske för illamående på nyårsdagen? Har du gått upp lite för mycket i vikt? Är våra nyårslöften en reaktion på alla de laster som vi hänger oss åt under årets sista vecka?
Det kan tyckas märkligt - denna vår förmåga att ständigt vilja sätta ouppnåeliga mål för oss själva. Samtidigt kan jag se en viss skönhet. Ljugandet kan någonstans spåras till vår omättliga tilltro inför framtiden, optimism, vilja till förändring, vår altruism. Varför skulle vi fortsätta att ljuga för oss själva varje år om vi inte någonstans hoppades på en fungerande framtid?
Vissa konspiratoriker anser att 2012 är det år som jorden slutligen kommer att gå under. Med den vetskapen - skulle du då ge andra nyårslöften? Förmodligen. Bokläsande, rökande och viktnedgång, materiell välfärd känns inte lika viktigt när man brottas med en förestående och oundviklig död.
Själv skulle jag lova mig själv att umgås mer med min familj och att komma ihåg att säga hur mycket jag tycker om dem så att det verkligen förstår. Samt att kanske jobba lite mindre.
Konstigt nog är dessa saker enkla att uppfylla. Ska det verkligen behöva krävas att jorden går under för att vi ska inse det? Kan vara värt att tänka på inför nästa nyår.