Last night a dj saved my life. Last night a dj saved my life with a song.
Ok, det må vara ett par tio år sedan nu, men om New York-gruppen Indeep som levererade hiten Last night a dj saved my life visste hur lite man kan relatera till sången på dansgolven här i Norrbotten, skulle de nog bli ledsna (bortsett från alternativet att de nog inte skulle bry sig ett skvatt). För så är det väl, att man väldigt få gånger går hem efter en utekväll och känner: Fasiken, vilken musik! Och den låten, just den låten satte alla bitar på plats. Hmpf.
- Det stora problemet här är att folk inte går ut för musiken, suckar Anna Söderström.
Vi sitter utanför Kulturens hus och det är den första dagen på året då det är så där varmt att man faktiskt vågar hoppas på sommar. Och då man nästan är lite chockad över hur mycket solen faktiskt lyser. Anna har både glasögon och keps på och pekar mot partybåten i norra hamn.
- Jag har spelat på så gott som alla småklubbar ute i länet. Inte så mycket i Luleå. Många ställen här har sina fasta dj:s och sina koncept. Det vill säga party, party, throw your hands up in the air.
Centrala stans utelivet inte vidare
Det har gått två år sedan hon för första gången testade snurra lite skivor, då på en prova-på-dag på just Kulturens hus. För precis två veckor sedan hade hon dock sin första spelning tillsammans med Sandra Sundelin, under namnet Twice as nice.
- Det gick bra för oss. Kanske inte lika bra för klubben. Det var inte så mycket folk. De flesta kom, tog en öl, lyssnade lite och gick, säger Sandra.
Hon halkade in på dj-banan när hon flyttade till Luleå för att plugga på Luleå tekniska universitet. Och som flitig dj på Stuk (studenternas egna uteställe), erkänner hon villigt att centrala stans uteliv inte lockar särskilt.
- Jag har testat Olivers en gång och tänkte vad är det här? De spelade någon gammal Alcazar-låt och schlager.
Men vad är er uppgift som dj:s egentligen, tycker ni?
- Mycket handlar ju om att fylla dansgolvet, att charma folket, att få dem att dansa, säger Anna och fortsätter:
- Man måste alltså anpassa sig och alltid vara uppdaterad. Det gäller att ha en del house, en del rock och r´n´b. Vart du än åker så måste du vara beredd.
Ge folket vad folket vill ha alltså?
- Det är ju det som är så tråkigt. De flesta här går inte ut för musiken. Det är inte det som drar. Folk drar folk. Vilket är synd. Här i stan kan man inte ha sin egen stil. Om golvet är fullt och man bara yes, nu ska jag spela min favoritlåt och så poff, försvinner alla från golvet, säger Anna.
Personligen föredrar hon och Sandra mer elektronisk musik, som house, dupstep och electro. Något de menar inte funkar på klubbarna i länet. Med undantag för etablerade arrangörer som Tigerboys. Men att spela precis vad som helst, är inte tänkbart.
- Man vill ha folk på dansgolvet. Och går det inte med det man själv vill så... Hm. Jag har låtar jag inte vill spela. Och då har jag inte dem på skiva helt enkelt. Så jag skulle nog inte gå hur långt som helst för ett dansgolv. Jag menar, nog har vi vissa kollegor som spelar Cotton eye Joe om någon önskar det, säger Anna.
Ja, hur är det egentligen med önskelåtar. Hatar man det som dj?
- Jag tycker inte man kan förvänta sig vad som helst som publik.
Vad kan man göra åt det här problemet, eller klimatet?
- Jag tror Sverige i allmänhet är lite efter. Typ fem år eller så. Det är bara åka till Stockholm, Berlin eller Europa överhuvudtaget för att se skillnaden, säger Anna och får medhåll av Sandra:
- Sedan lyssnar man nog på musik på olika sätt. Många slår på radion och så är de nöjda med det. Men lyssnar man bara på radiomusik kommer man inte lika nära på något sätt.
- Sedan är det väl lite upp till nattklubbsägarna att låta sina dj:s spela annan musik och inte bara gå på säkra kort, fega, säger Anna.
Solen fortsätter att steka. Allt fler folk hittar ned till Norra hamnen, både till kajen dagtid och till båten om natten. Målet för Twice as nice är att skaffa sig regelbundna spelningar. Och vänta på ett och annat drömgig.
- Tänk att få spela på Ibiza. Där är en klubbkväll som att gå på konsert. Alla dj:s är feta artister och alla som är där gillar musiken. Ingen kommer och önskar Lady Gaga. Och om du går och käkar lunch så är det house, på stranden är det house. Överallt dansar folk.