Gullig. Ja, det är mest av en slump som just detta substantiv snurrar i skallen hela vägen upp till Haparanda. Rättstavningsprogrammet i min telefon vägrar att skriva Hulkoff. Istället vill det ändra till just gullig.
Först finner jag det väldigt lustigt och skrattar länge och gott. Sedan slår det mig; Haparandabandet Raubtier är kanske ett av de band här uppe som fått stå ut med mest förutfattade meningar.
Pär Hulkoff, 33 år och Raubtiers sångare och frontman, möter upp oss utanför Haparandas järnvägsstation. Därifrån guidas vi till ett industriområde. I det mest luggslitna huset ligger den – bandets studio. Ett litet rum inklämt bakom ett garage som mera fungerar som ett lager.
– Ja, det är inte så stort, mullrar Hulkoff.
Det krävs inget detektivöga för att lista ut att det här har druckits otaliga koppar kaffe och någon öl. Här är man kreativ och har inte tid att varken rensa eller rolla bort hundhår. Inför det fjärde albumet Pansargryning har faktiskt mer tid än någonsin spenderats på hemmaplan.
– Det är första gången vi har spelat in det mesta här faktiskt, säger Mattias "Buffeln" Lind, 29 år och bandets trummis.
De tidigare plattorna har spelats in minst lika mycket i studion i Dalarna, där tredje medlemmen Jonas Kjellgren bor. Att det den här gången blivit mer Haparanda har en enkel förklaring.
– Vi gillar att vara hemma. Den här gången har vi därför haft mer tid att laborera med texter och melodier. Det är lättare att skriva hemma i sin trygga miljö istället för att sitta i en glasbur i någon studio. Det här är nog den mest genomarbetade plattan hittills, säger Hulkoff.
Sedan förra plattan, Från Norrland till helvetets port (2012), har Raubtier jobbat en hel del med sitt andra band, Bourbon boys. Två plattor har de hunnit med, vid sidan av en hel del turnerande med båda banden.
Musikaliskt menar Hulkoff att Raubtier har gått från melankoli till... ja, sedvanlig aggressionsurladdning.
Vad är ni arga över egentligen?
– Man samlar på sig massa saker som man kan störa sig på. Och Raubtier är en bra kanal för att få ur sig detta. Det finns en anledning till varför vi sökte oss till den här musiken. Vi i bandet har en gemensam faktor - vi är alla maximalister. Vi gör allt till 110 procent. Vissa av oss kör fort, andra jagar stora djur. Det är det här som gör att Raubtier låter som de gör, säger Hulkoff.
Jag läste att ni alltid kör all text och musik genom ett kolsvart filter – hur då?
– Vi kan inte göra saker bara till hälften. Man kan inte vara bara lite arg. Och personligen, om jag upplever en konsert så vill jag känna något utöver det vanliga. Samma med texterna. De kan verka brutala men vi gasar alltid på istället för att bromsa in.
Vad slår ni helst mot?
– Krafter som förtrycker. Men det är svårt att säga exakt vad. Vi kan aldrig ideologisera bandet. Vi är tre vuxna män som tycker mycket, och tycker olika. Men vi är absolut inte politiska på något sätt.
Så verkar de vara Raubtier. Rätt på, inga krusiduller. Till synes 100 procent ärliga. Ändå finns de där förutfattade meningarna.
– Äh, folk måste ha sin rätt att tycka saker. Och för oss kan det vara både jobbigt och upplyftande beroende på vad de tycker. Men vi har hållit på ett tag och hört alla möjliga saker. Till sist rinner det bara av en, konstaterar Hulkoff.
Men att ni är extremt lokalpatriotiska stämmer väl?
– Vi är hemmakära ja. Jag har sett varenda hörn i landet. Och det är bara sämre vinter och sämre sommar på andra ställen. Och så är det ju, när man växer upp på perifera ställen utvecklar man perifera intressen. Livskvalitén är knappast bättre på andra ställen, säger Hulkoff.
Vill ni ha barn?
De båda brister ut i skratt och Hulkoff förklarar:
– Det går inte att svara nej på den frågan. När det är dags vill jag ha barn. Buffeln väntar när som helst.
Oj, kul – och knepig tajming.
– Nä men jobbet går före, det går inte att ställa in en turné, konstaterar Buffeln.
– Tajming har aldrig varit det här bandets starka sida, fnissar Hulkoff.
Nu tänker jag direkt på uppfostran, mansrollen. Har mansrollen här uppe någon gång känts för snäv?
– Jag förstår inte frågan. Det är så här vi jobbar i Tornedalen. De här männen är mina hjältar och förebilder. Och så vill jag också vara, säger Hulkoff.
Det är nya tider även för Raubtier. Förutom ändrade, eller fler, roller har bandet så smått börjat blicka ut över Europa. Med Bourbon boys har de redan gjort utomlandssvängen, men med Raubtier finns det en viss tvekan.
– Vi pratar om Tyskland. Och jag tror vi skulle funka bra där. Men jag är kluven till att de inte kommer förstå vad vi sjunger.
Det funkar ju för Movits.
– Ja visst, de gör det bra. Jävligt trevliga killar det där. Men vårt uttryck är brutalare, utan att låta självgod. Man kan förstöra ganska mycket om man lättar på trycket. Det är mycket fräna ord, så vi får se.
Raubtier inleder sin turné på hemmaplan den 27 februari. Dagen efter kommer de till Luleå, innan de kör vidare genom Sverige.
Fotnot: Några dagar efter intervjun meddelar Raubtier via sociala medier att Buffeln fått en flicka, lagom innan turnén drar igång.