Universalmusik i dokumentärfilm

Sju år efter att de två mötts för första gången, premiärvisades filmaren Erika Mikaelssons dokumentär om den samiska sångaren Yana Mangi förra veckan.
- Det sa klick på en gång, och vi bestämde där och då att vi skulle göra en dokumentär, säger Erika Mikaelsson.

Foto:

Nöje2013-03-28 07:29

Filmen Ljudet från Norden handlar om Yana Mangi - samisk rocksångare med jojken som inspiration.

Genom Yana har Erika Mikaelsson utforskat den samiska kulturen och vad det är som gör att viss musik fungerar i alla länder och hos alla människor.

Allt började när Erika Mikaelsson, boende i Malmö, var på resa i norr. Dottern Sigrid var med vid ett besök på ishotellet i Jukkasjärvi.

- Jag var intresserad av samisk musik och besökte ishotellets affär för att köpa med mig någon skiva. När jag hittat en som verkade intressant frågade jag kassörskan om den var bra, och hon svarade "ja, det är jag som har gjort den", säger Erika Mikaelsson.

Erika och Yana pratade länge det där första mötet, och Yana berättade om hur hon hade besökt över 20 länder med sin musik.

Alla hon spelat upp den för hade känt igen sig.

- Alla kunde känna igen drag ur "sin egen" folkmusik, och jag blev väldigt intresserad av det fenomenet. Kanske finns det något drag i viss musik som gör den universell?

Just den frågan är huvudtemat i den drygt 50 minuter långa filmen.

Den sju år långa processen, från det första mötet till gårdagens premiär, beskriver hon som en berg-och-dalbana.

Några av hindren längs vägen har bland annat varit finansieringsfrågor och nödvändigheten att kombinera filmprojektet med den "vanliga" försörjningen som frilans.

- Många gånger har jag känt att nej, nu skiter jag i det här. Det har varit kämpigt, men jag har lärt mig otroligt mycket längs vägen. Och Yana har varit ett fantastiskt stöd när det har gått trögt, säger Erika Mikaelsson.

Som totalt oerfaren dokumentärfilmare blir det ofrånkomligen många misstag, enligt Mikaelsson. Men samtidigt har hon valt att stå lite utanför och inte söka alltför mycket hjälp från den etablerade scenen.

- Jag är kanske lite av en ensamvarg som gillar att göra saker efter eget huvud. Klart det kan vara kämpigt, men jag tror ändå det haft sina fördelar också, säger Erika Mikaelsson.

Kanske är det just det som lett fram till det något okonventionella sättet att göra dokumentärfilm på.

Glöm den traditionella "flugan-på-väggen"-metodiken - Erika Mikaelsson tog det ett steg längre och lät huvudpersonen filma stora delar av materialet själv.

- Det har varit enormt bra att Yana har varit med i processen, vi har blivit ett team, säger Mikaelsson.

Fysiskt har de bara träffats tre gånger under de här sju åren.

- Vi har kommit varandra väldigt nära, men på ett otraditionellt sätt, säger Erika Mikaelsson.

Efter världspremiären i Kiruna väntar nu andra, större arenor för filmen. Visning på universitetet i Umeå följs av visningar på filmfestivalen Native Vision i Göteborg och dokumentärfilmsfestivalen i Cannes i början av april.

- Målet har hela tiden varit att nå ut till en bredare, internationell publik. Nyfikenheten på den samiska kulturen är mycket stor i bland annat Japan, Kina och Australien, säger Erika Mikaelsson.

Stora planer alltså - men vid NSD:s möte med filmaren på Folkets hus café i Kiruna var nog ändå största orsaken till bryderier själva premiärvisningen.

- Jag var jättenervös. I den här landsändan vet jag ju att man inte låter sig imponeras så lätt, men förhoppningsvis kan filmen väcka nyfikenhet och stolthet, säger Erika Mikaelsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!