Nöjesredaktionen har samlat in reflektioner från året som gått. Här är vikarierande nöjesredaktör John Strömsheds höjdpunkter från 2017:
Årets album
1. Ryan Adams – "Prisoner"
Jag är lite partisk när det gäller Ryan Adams, jag älskar i stort sett allt mannen gör, oavsett om det är känslosam singer/songwriter-rock, kassettbandspunk eller sci-fi metal. Och hans 15:e studioalbum (som väl närmast faller under den första kategorin) är inget undantag. Med låtar som "Outbound Train", "Shiver And Shake" och "Tightrope" bevisar Adams ännu en gång att han är sin generations alldeles egna Neil Young.
2. The Bronx – "V"
Den här plattan gillade jag faktiskt inte alls inledningsvis, men efter några vändor på stereon tog den sig, rejält dessutom. Låtmässigt inte lika stark som 2014 års IV men The Bronx bjuder i vanlig ordning på fullt ös från början till slut och är man på det humöret slår amerikanernas femte fullängdare det mesta.
3. Ty Segall – "Ty Segall"
Intet nytt under solen egentligen, überproduktive Segall serverar ytterligare nio spår av sin, vid det här laget patenterade Beatles möter T Rex-punk. Och det är precis lika bra som det brukar. Ett litet minus i sammanhanget är att albumet (liksom övriga av hans släpp på Drag City) inte finns på Spotify, vilket minimerat lyssnandet utanför hemmet. Men man kan inte få allt här i världen, I guess.
Årets tv
1. "Manhunt: Unabomber" (Netflix)
Jag älskar den här typen av verklighetsbaserade kriminalserier. Sam Worthington (från bland annat "Avatar") är FBI-agenten som ger sig f*n på att sätta dit den såkallade Unabombaren Ted Kascynzki (Paul Bettany) med hjälp av sina kunskaper inom lingvistik. Jag hade ingen större koll på "Unabombaren" och det gjorde säkerligen det hela ännu mer spännande. Att min favorit Mark "Creep" Duplass dessutom har en biroll blev ännu ett litet plus i kanten.
2. "Stranger Things" (Netflix)
Tråkigt val, jag vet. Men mina förväntningar på andra säsongen av årtiondets mest hajpade serie var på förhand ganska låga, i ärlighetens namn borde den egentligen ganska fjantiga stortyn inte ens ha fungerat i säsong ett. Men av någon anledning gör den det och tro fan om jag inte satt jag där och sträcksåg samtliga avsnitt av andra säsongen på en kväll.
3. "Family Guy" (Netflix)
Jag kan bara inte utelämna världens bästa animerade serie från den här listan. Jag har utan att överdriva tittat på "Family Guy" varje dag de senaste fem åren, minst, och varje gång en ny episod släpps känns det lite som julafton kändes när man var liten. Säsong 16 och 17 (som nu tagit juluppehåll) är precis lika underbart skruvade som vanligt och just nu finns det ingenting som pekar på att jag inte kommer fortsätta kolla på både gammalt och nytt varje dag även under 2018.
Årets filmer
1. "A Cure For Wellness"
En psykologisk thriller som har en del likheter med Leonardo DiCaprios "Shutter Island". En ung anställd vid namn Lockhart skickas till ett ensligt beläget hälsocenter där företagets VD befinner sig på obestämd tid. Väl där upptäcker hans snart att saker och ting inte riktigt verkar vara som de ska. Gillar man filmer som "Stonehearst Asylum" eller ovan nämnda "Shutter Island" finns ingen anledning att inte kolla in även denna.
2. "Creep 2"
Lågbudgetskräckisen "Creep" kom som en (o)trevlig överraskning när jag snubblade över den häromåret. Den svårt skruvade med samtidigt ganska sympatiske seriemördaren Josef (Mark Duplass, igen) annonserar om att han mot betalning behöver hjälp med att filma en dag i sitt liv, vilket såklart urartar å det grövsta. Uppföljaren följer samma mönster men adderar ytterligare en twist. Inte riktigt lika vass som ettan men klart sevärd.
3. "1922"
En bonde i 1920-talets Nebraska tar hjälp av sin son att mörda sin fru, för att slippa sälja sin mark och flytta in till stan. Det går givetvis inte alls som planerat. En film baserad på en novell av Stephen King, vilket brukar kunna bli lite hursomhelst, men här fungerar det utmärkt.
Årets upplevelser
1. Visby
Jag hann bara med en visit till Sveriges bästa ö i år, vintertid dessutom. Men vad gör det när man alltid har så förbannat trevligt när man är där. För mig är Visby en mix av historia, musik och fest i goda vänner lag. Det kan inte bli annat än succé, snålblåst eller ej.
2. Kreta
Min första solsemester sedan det glada 90-talet bar av till charterön nummer ett. Frånsett dödsångesten jag känner varje gång jag sätter mig på ett flygplan var det en rakt igenom trevlig upplevelse med både fina naturupplevelser och ruskigt god mat i överdrivna mängder.
3. Räktjärv
Ungefär en mil utanför Morjärv finns min mormors barndomshem, som numera axlat rollen som sommarstuga. Ibland finns det ingenting bättre än att dra till skogs och inte göra ett skit på en hel helg, och då är Räktjärv den perfekta platsen.