Science fiction-filmer med fantasyinslag vandrar ofta på slak lina över ett hav av ofrivillig humor.
Det är inte lätt att få publiken att tro på en berättelse om superhjältar från andra planeter som stirrar allvarligt på magiska stenar.
Särskilt inte som de goda utomjordingarna ser ut som Gossip girl-skådespelare medan de onda utomjordingarna ser ut som Voldemort med tribaltatueringar.
John Smith (Alex Pettyfer) är en två meter lång surfartyp med solblekt hår som får tjejerna att sucka hänfört när han går längs stranden i sina badshorts.
Men han är också en av nio överlevande ungdomar från planeten Lorien, på flykt undan sina ärkefiender mogadorianerna.
När John kommer till en ny stad blir han förälskad i den ljuva Sarah (Dianna Agron från tv-serien Glee), men mogadorianerna är honom i hälarna och snart ska blodet flyta.
Alex Pettyfer, den tanige grabbhalvan från äventyrsfilmen Stormbreaker, har vuxit upp (på gymmet) och blivit en bredaxlad karlakarl med ett begränsat antal ansiktsuttryck.
Han saknar egentligen den nödvändiga karisman för rollen, men får hjälp av en mer tacksam science fiction-arketyp i form av ufo-nörden Sam, snyggt spelad av Callan McAuliffe.
Han har också filmens bästa replik när han pratar om sin värsta high school-mobbare: "Han är på det tredje året av de fyra bästa åren i sitt liv".
I am number four är en är väldigt dum film. Man tycker synd om skådespelarna som försöker ge liv och tyngd åt den styltiga dialogen, och skrattar ibland högt åt deras allvarligt rynkade pannor.
Men det är faktiskt också ganska underhållande, med nervpirrande action och snygga effekter - ungefär som ett extralångt avsnitt av tv-serien Smallville.