"Nästan alla har sina egna minnen av 10cc", står det i festivalens egna presentation av de gamla rocklegendarerna som under fredagen spelar på Luleåkalasets största scen. Bandet, som osmakligt nog har låtit den fysiska volymen av en ejakulation namnge dem, har släppt skivor från starten för 40 år sedan fram till år 1995. De har också hunnit avverka ganska många olika uppsättningar av medlemmar genom åren, liksom så många andra band som har funnits så pass länge som dessa. Själv har jag inte hunnit leva lika länge som 10cc, och är därför en av de som faktiskt inte har några egna minnen förknippade med deras musik.
Frontmannen Graham Gouldman har varit med under alla dessa år, och det är också han som leder showen under fredagen. De inleder med ett gäng hits, däribland Wall Street Shuffle, och jag imponeras av hur musikaliskt trevligt det hela låter. Samtliga är nästan löjligt skickliga med sina instrument och sångstämmor, och de är givetvis samspelta till tusen. Prydlig stämsång och nätta små instrumentala partier förgyller bandets snyggt ljussatta show, och det hela känns riktigt förträffligt. Under konsertens första halva känner jag för att drämma till med en fyra i betyg, men en timme in i föreställningen känns det mer och mer som att 10cc mest tuffar på tomgång.
Detsamma gäller publiken, som för övrigt är förvånansvärt gles. Med tanke på att 10cc faktiskt är ett av årets största affischnamn på Luleåkalaset i år, känns det lite sorgligt att det inte är någon trängsel överhuvudtaget ens framme vid kravallstaketet. Någon allsång blir det aldrig ens tal om, och när jag så småningom lämnar konserten så är det med en känsla av att 10cc själva säkert också hade förväntat sig något lite bättre av festivalpubliken i Luleå.