Nu cirka 14 månader senare är Hov1 tillbaka i Luleå som ett stopp på turnén Abbey Road Tour. Med fler spelningar i bagaget, så som på festivaler som Emmaboda och uppträdanden på Rockbjörnen, hade man kunnat gissa att man denna gång skulle fylla Lilla salen till bristningsgränsen.
Riktigt så blev det inte, men precis som första gången de var här kom de fyra killarna ut med en helt otrolig energi till en väldigt hög ljudnivå på grund av alla som skrek.
Och som en repris på spelningen ett år tidigare hoppade de runt på scenen, rappade och kastade ut vatten på publiken. De bjöd på en riktigt bra spelning, det enda negativa var egentligen att det var mer än en person som blev så ihoptryckt i publiken så att hen ramlade ihop. Men det å andra sidan kanske är saker som man kan förvänta sig när i princip alla vill stå längst fram och när det endast erbjuds ståplats.
De låtar där publikkontakten var bäst var utan tvekan de som finns ute på Spotify; "Hur Kan du Säga Saker", "Ska vi?", "Gråzon" och "Kärleksbrev", där killarna i Hov1 turades om att tillsammans med publiken sjunga (rappa). För självfallet kunde de som befann sig i publiken alla raderna utantill.
Jag tror alla som var där kan vara överens om att det var en extremt maxad stund man fick, spelningen, med bonuslåten inräknad, var över på mindre än en timme. De rev bara av låt efter låt, med undantag för några meningar när Ludwig Kronstrand berättade att det var kul att vara tillbaka och tackade sin kompis Cam samt deras familjer.
Det var lite tråkigt att de inte överraskade med något akustiskt nummer på slutet som senaste gången de var här, men avslutningsvis och även sammanfattningsvis: en spelning som gav mycket energi och glädje till publiken.