När Tant Strul gjorde sin sista spelning låg min fokus någonstans mellan att samla kottar och bygga koja. När Kajsa Grytt och Malena Jönsson avslutade sitt duoprojekt några år senare fanns ingen plats över på väggen bredvid Europe och Sha-Boom. Men de (Grytt i synnerhet) har alltid funnits någonstans i medvetandet – vilket måste vara ett tecken på storhet.
Trots det har jag haft svår att se varför någon ska bry sig om en turné 30 år efter dess att starka "Historier från en väg" släpptes. Hade inte en statusuppdatering på Facebook förra året uppmärksammat jubileet hade inte ens Grytt och Jönsson lagt någon nämnvärd tankeverksamhet på plattan.
På plats i Kulturens hus kommer svaret fort, ingen i Luleå verkar bry sig. Arrangörerna satsar på konceptet, där publiken får barhänga backstage före, under och efter spelningen, och placeras bara meter från artisterna på scenen. Väldigt intimt med tanke på att enbart ett 20-tal personer betalat inträde.
För de som inte blir obekväma av situationen är det något av en dröm. För övriga blir det en kamp för att inte hosta eller klunka vin för högljutt.
Jag bestämmer mig för att det är en nostalgisk lyxresa. Ungefär som det brukar bli när du dammar av gamla skivor och får med dig några få entusiaster.
LÄS MER: Exklusiv intervju i Luleå: "Vi bråkade och slogs"
Det är en två timmar lång återupplivning på scenen där albumet spelas från första till sista låt blandat med små historier och dikter från Kajsa Grytt. "Han säger" och "Låt oss gå en sväng" får nytt liv och känns otroligt starka, samma sak med "Vi kan göra det igen" – en låt som alla borde ta chansen att höra live.
Det är som att plötsligt öppna en dammig och ofta fuktskadad kartong med vinylskivor som står där på vinden. Eller som att ta fram den där gamla möbeln som använts som verktygslåda i garaget och inse att "den här skulle ju kunna vara riktigt snygg om jag ger den lite kärlek".
Minnen bleknar och åsikter förändras, men bra grejer är fortfarande bra grejer – även om vi glömt bort dem i 30 år.
Kvällens extranummer den stora behållningen – trots att de inte fanns med på "Historier från en väg". Från bespottade (även av Grytt denna kväll) "Den andra världen" blir "Om du kunde se mig" fantastisk när Malena Jönsson kliver fram i duetten. Solosången på "Kyss mig tyst" får mig nästan att rysa.
Möjligtvis är jag lite färgad efter att ha pratat med musikerna tidigare på dagen, men det är väldigt lätt att tycka om dem. Jag ser två starka kvinnor på scenen, men det har inte alltid varit självklart. Precis som möblerna i garaget har de fått smällar och stått ensamma i hörn, men när de väl tar plats igen märker vi att de är bättre och stabilare än dagens fabrikssnickrade hafsverk.
Men frågan återstår; varför ska någon bry sig om "Historier från en väg" just nu?
Att lyssna på Kajsa och Malena är en fröjd, de har noga dammat av och polerat sitt älskade verk – som definitivt känns lika mycket nutid som dåtid. Jag tänker att kvällen i Kulturens hus påminner mig om vilken stark musik som gjordes för 30 år sedan, samtidigt som jag försiktigt lägger ner skivan och stänger kartongen igen. Den står bra där den står på vinden, det finns inte plats för de här låtarna i mitt vardagsrum.
Bra grejer är fortfarande bra grejer – men jag kommer troligtvis inte plocka fram dem igen på några decennier.