Pernilla Hammargren springer upp på scenen oannonserat och får börja med att presentera sig själv. Det kanske är planerat men känns väldigt passande. Att uppleva hennes ståuppshow på Lillan är som att lyssna på en svinrolig kompis, avståndet mellan publik och scen blir väldigt kort. Trots att stolarna på främre raden till en början gapar tomma.
LÄS MER: Peg Parnevik i Luleyo: "En ära"
Hammargren är en naturbegåvning och skämten flyter fram som om det inte fanns ett manus och kanske är det så. Hon berättar om sin fascination för Lill-Babs och hur hon ställde sig längst fram i kön för att få ta en bild med artisten när hon fått ett nej tidigare under dagen. Enligt väldigt säkra källor (hrrmm) stämmer det också och känslan av att hon bara pratar ur hjärtat förstärks.
Komikern, som ska sommarprata i sommar (”för sig själv, som vanligt”), har en skönt avslappnad stil och skämtar vilt om allt från hård stämning på lesbiska klubbar till heterosnubbar som skickar dickpics, utan att tappa tråden.
LÄS MER: Lyrisk Lill-Babs: "Det är inte klokt"
När hon inte får tillräckligt med skratt kliar hon sig i kepsen och skrattar bort det med att hon ”testar lite nytt”. Det blir inte stelt, bara bättre.
Pernilla Hammargren fasar över att trubadurerna kommer spela Kent på äldreboenden när vi blir äldre och att hon kommer önska ”Like a virgin” från rullstolen.
Om jag får drömma är det Pernilla Hammargren som uppträder på mitt äldreboende.