Efter 40 år i After Darks tjänst har Christer Lindarw bestämt sig för att stänga butiken och ge sig ut på en gigantisk nostalgiturné. Det har hänt en del under fyra decennier, både på och utanför scenen – det är ingen lätt uppgift att sammanfatta åren.
På en 1 timme och 50 minuter ska klassiska nummer, 23 klädbyten och hyllningar köras igenom i expressfart. Det går undan, jag hinner knappt pilla upp skumpaflaskan innan första klädbytet är avverkat och Christer Lindarw har hunnit tillägna hela showen till den bortgångne Lasse Flinckman.
Sakta smyger jag tillbaka champagnen i väskan och förstår att det här inte bara kommer handla om glitter och paljetter. Jag kommer få nog av bubbel ändå, känslorna bubblar nämligen konstant.
Showen med det talande namnet "This is it", vilket också är titeln på After Darks obligatoriska extranummer, berättar historien om dragshowklubben som blev folklig. Från början till slut.
Den, i det närmaste, fullsatta salongen får medley på medley, dansnummer på dansnummer, jubel efter jubel, snyft på snyft. Christer Lindarws folkkära imitationer av drottning Silvia, Caroline af Ugglas och Carola har en given plats. Dessutom dyker "Abborna", Björn Borg, Beyoncé, Shirley Clamp upp ... ja, listan går att göra väldigt lång. Googla "kändisar" och chansen är stor att namnen som dyker upp finns med i showen.
Stundtals är det sådant drag (ursäkta ordvitsen) att ingen i stora salen kan sitta still och under medleyt med popikoner blir jag alldelens svettig. Så bra är det.
Känslorna är hela tiden närvarande på ett eller annat sätt, mina känsloyttringar svänger lika ofta som Christer Lindarw byter klänningar. Ena stunden berättar Lindarw om vänner som gått bort och visar filmklipp från Lasse Flinckmans karriär, sekunderna efteråt driver han vilt med kändisar och bjuder på extravaganta nummer.
Det är en bedrift att få ihop tornadon av låtar, berättelser, fjäderboor och slängkyssar. Men After Dark lyckas.
Efter euforin i "La dolce vita" är det dags för en sista bubblande känsla. När hela ensemblen sätter sig närmast publiken och gör en akustisk version av "This is it" känner jag vemod.
När After Dark lämnar scenen tappar inte bara Sverige en makalös show, landet tappar en hel genre.
Ingen kan göra det After Dark gör. This is it.