Då Dragonkings ställer in står det snart klart att jag ska recensera Mattias Alkberg RnB i stället. Jag känner Mattias. Men jag är väl professionell ändå, och det är väl han med. Så varför inte?
Jag räknar det här till ungefär 20:e gången jag ser honom live, och totalt den kanske tionde bästa. Under Luleå Pride står de på delad förstaplats med Könsförrädare. Klandra mig inte för min klanderfria smak. Innan vi var vänner var jag ett fan. Inte så mycket av BQ, men väl av det svenska. Ljudet är tråkigt. Mattis gitarr är väl ostämd, och Mats gitarr låter rent fult. Den sticks. Synd att det råkar vara min gitarr som han lånat.
Men det kvittar. Det dröjer inte länge så sitter alla tätt intill varandra på gräset nära scenen. Ragnar sitter som den ska, Stockholm låter fantastiskt, Dunkar varm ännu bättre, och avslutande Nerverna drar igång en allsång som tidigare artister under dagen inte ens tangerat. Pride Luleå. Pride Matti.