10. Bill Fay - Life is people
En pärla från Wilcos egen lilla husgud. Jag upplever Bill Fay som en man med religiösa bryderier, dock utan att stappla runt i apokalyptiska dykarskor. Inslag av gospel och mestadels är det rågubbigt, men visdomen och värmen flödar. Makalös version av nämnda Wilcos Jesus etc.
9. The Master
Paul Thomas Andersons film som maskerat behandlar scientologkyrkans födelse i USA. Filmen fångar den amerikanska efterkrigshybrisen och kan lätt översättas till nutidens Mia Thörnbloms-kvacksalveri. Joaquin Phoenix och Philip Seymor Hoffman trollar stort hela filmen. Jag kan som sidospår rekommendera att läsa L Ron Hubbards Dianetics. En fantastisk bok. Den är så babianas galen att orden inte räcker till. Man skrattar av revbenen. Rymdskepp and shit. Köp.
8. First aid kit - The lions roar.
Jamen visst va, de är ju helt underbara. Ett väntat val kanske men jag föll hårt för dem i år. Det gjorde man även i stora delar av Europa och USA har dörren på glänt.
7. Swans - The seer.
Kan föreställa mig att denna platta skulle kunna tjäna gott som soundtracket till födelsen av en bergskedja. Ett ljudlandskap som flyter fram som en epiduraldos genom kroppen. Musiken är hela prylen, blir nästan störd av sången, trots den gedigna gästlistan.
6. Graham Hunter - Barca
Blir den obligatoriska julläsningen i år. Unik inblick i Pep Guardiolas numera legendariska lagbygge. Många myter och nidbilder av världens bästa klubblag genom tiderna slås sönder. Hunter är den enda engelskspråkiga journalist som fått exklusiv tid med Pep Guardiola.
5. Dwight Yokam på Cirkus i Stockholm.
Jag och min barndomspolare Lulle fick ett musikaliskt och puritant renande stålbad. Sex lampor i taket, ingen back drop och ett trettiotal låtar levererade i raskt tempo av ett band med stilistisk fingertoppskänsla att dö för. Yokam bär upp mystiken kring sin person väl och man slås av hans stjärnstaus. Han är limousinmaterial.
4. Michael Haneke - Amour
Ofriserad kärleksskildring där jag får vatten på min kran som tycker att bra skådisar är som bäst i livets sista tredjedel. Jean-Louis Trintignant och Emmanuell Riva spelar så bra att man blir apatisk. Långsam film med låååånga klipp. Älskar det.
3. Doctor John - Locked down
Man har väntat länge på denna platta från Professor Longhairs rättmätige arvtagare. Black Keys Dan Aurbach skall saluteras för initiativet. Man vill dansa. Man blir glad.
2. Neneh Cherry & The Thing - It’s a Cherry Thing
Knäcker mig än. Årets platta utan protest. Pappa Don ler på andra sidan åt detta mästerverk. Neneh är den hårdaste svenska bruttan ever och Mats Gustafssons saxofonspel håller yppersta världsklass.
1. Jag fick äntligen spela in med Thåström.
Nästa år vill jag se följande :
1. Leila K och Peps i Så mycket bättre. De gör Electric, Peps får en stroke och börjar prata rikssvenska. Programmet som blivit större än Melodifestivalen, Idol och X Factor tillsammans, ger skivbolagen total jeansbula. Man kan recycla sin backkatalog och avkastningen väller in utan att man behöver lyfta ett finger. Alla får hits med varandras låtar i denna artistiska ormgrop där dock publiken narkolepsisomnar på varje deltagares egna gigs innan Så mycket bättre-låten behagas framföras. Jag är kluven.
2. Ett X Factor som floppar ännu hårdare än årets upplaga. Fråga doktorn hade fler tittare. Marie Serneholt som sjungit playback hela sitt liv plockas in som tung expert. Det är som att värva Kristina Lugn till New York Knicks.
3. Hologram. Världens coolaste grej är nu så utvecklad och vridbar i 360 grader att man kan ta in vem som helst på scen som hedersgäst. Jag vill se Robert Wells och Glenn Gould ge sig på Haydn i ömt samspel som dynamisk höjdpunkt på nästa Rhapsody in Rock.
4. Ser fram emot Jonas Malmsjös superkropp när Farliga förbindelser går upp på Dramaten. Ännu en svensk manlig skådis (efter Ola Rapace och Micke Persbrandt) som mumsar öststat och gymmar sju dagar i veckan istället för att förkovra sig i sitt skrå på ett mer intellektuellt plan.
5. Magnus Ekelund & Stålets stora genombrott. Vackra Svartöstaden från kommande albumet Dödskult torde ha krattat manegen för festivalsommaren 2013.
Det som kommer suga hästboll nästa år:
Mello.