Köbildning. En vanlig syn under lördagen i Luleå.
Det blev en succé. Efter två dagar där alla förväntningar överträffades kan de lokala stjärnorna konstatera att recensionen skriker ut högsta betyg.
Nu kommer smällen. Gör er redo för "The post tour blues".
PTD (Post tour depression) är ett verkligt fenomen som ofta drabbar underhållare när de landar i den grå vardagen efter att ha spenderat tid på turné, i strålkastarljuset, med ständig bekräftelse och högt tempo. PLLD (Post Luleå live depression) kan helgens besökare lära känna redan under måndagen.
Fredag och lördag blev, precis som förra året, något helt annat än vad den här stan vanligtvis upplever. Det bubblade, det blomstrade, det pyrde. Ingen lokal var för stor, ingen krog var för okänd, ingen artist var för anonym – det var folk överallt hela tiden. Tidernas bästa krogkväll. Känslan av att skapa minnen och att inget är omöjligt följde lämmeltåget längst Storgatan. Men nu då?
The Magnettes uppträdde två gånger under lördagen med sju personer på scenen. Det var betydligt fler som ville se bandet.
Det låter deppigt och hade också varit det om det inte fanns ett sätt att vända "The blues" till något fint. Artister säger ofta att de behöver mörkret för att skapa nya mästerverk och är det några som har ett mörker framför sig är det musikintresserade Luleåbor.
Läge att skapa något nytt alltså.
Många Luleåbor sökte sig ut i kvällen och natten.
Helgen har visat att det faktiskt finns ett intresse av liveupplevelser i den här stan, då är det inte rimligt att det ska dröja ett år mellan höjdpunkterna. Det gäller både för musiker och publik. Tidigare år har visat att få krögare eller lokala arrangörer gör något utan stöd, därför måste kanske artister och teknik levereras till näringslivet till dess att folk förstår att musik efterfrågas.
Det behöver inte överdoseras varje gång (59 spelningar är extremt) men kontinuiteten bör öka. Stadens musikliv har potential och att köra Luleå Live två gånger per år är en rimlig start.
Sedan får krögarna faktiskt se till att fixa det själva.
Alma Augusta fick Pub n' more att bli sprängfyllt sin andra öppna kväll någonsin.
Little Jinder var en av artisterna som drog mängder med folk, de flesta fick stå utanför Stadshotellet och köa för att ha en chans att se henne.
Helgens:
- Stackare: Holy Cow fick klubbiga gig på tidiga klockslag och Ida Redig innan 22. Frågan är om en nattklubb som vanligtvis öppnar vid midnatt ska vara med?
- Uppenbarelse: Kristallsalen på Stadshotellet är en av stans absolut bästa spelplatser. Varför den inte används alltid – eller åtminstone oftare – kan bara bero på ljudet.
- Långskott: Även om kulturtörsten överraskat var draget att använda Luleå Energi Arena att ta det för långt. Bokstavligt och geografiskt talat.
Johan Airijoki var populär och hade stor publik under båda sina spelningar under lördagen.
Storgatan fylldes av folk som vandrade mellan spelställen. Centrala stan blev en gemytlig och vänlig mötesplats under helgen.