Linda Bengtzing ÄR schlager. Sångerskan har aldrig misslyckats med att ta sig till final i Melodifestivalen och siktar knappast lägre när hon i år ställer upp för femte gången.
Men fem schlagerstarter står sig slätt mot Alcazars samlade erfarenhet. Gruppen gör sin femte Melodifestival, sångaren Andreas Lundstedt har varit med fyra gånger som soloartist och hans kollega Lina Hedlund två. Dessutom har Lundstedt tävlat för Schweiz i Eurovision song contest
– Om man räknar alla gånger vi varit med som bakgrundssångare, koreografer och sånt så blir det typ 23 gånger, säger Andreas Lundstedt.
Köper man det sättet att räkna har gruppen har mer rutin på Melodifestivalen än resten av de artister som tävlar i Örnsköldsvik – tillsammans. Det betyder inte att de tar ett avancemang för givet. Tvärt om. Senast de var med hette året 2010 och gruppen åkte ut i Andra chansen. Andreas Lundstedts solosatsning 2012 räckte inte ens så långt.
Inte utan nervositet ger Alcazar in i årets tävling.
– Det är klart att det är läskigt. Det är en tävling trots allt. Men vi är i bra faser i våra liv och vi är så taggade, den känslan tar över det läskiga, säger sångaren.
Vad är det som lockar med Melodifestivalen?
– Jag kan säga vad som inte lockar och det är röstningen, jag äter hellre en burk med mask än är med om det. Men det är Sveriges bästa show, med de bästa producenterna och bildproducenterna, det är fantastiskt att få vara en del av det.
Andreas Lundstedt kan trösta sig med att Alcazar inte är ensamma om att tycka att Melodifestivalen är en tortyr för nerverna. Redan innan börjat erkänner Linda Bengtzing att hon är nervös.
– Jag känner redan handsvetten och har svårt att äta. Det är fruktansvärt det här med tävlingen. Det är är på allvar för mig, det är en stor konsert och en publik som förväntar sig saker. "Att gå ut på scenen är det närmaste självmord man kan komma", sa Marie Göranzon i en intervju i P4 en gång, och så är det faktiskt.
Har det känts så tidigare år också?
– Ja. Det är för djävligt. Och underbart. Första året mindes jag ingenting av vad jag gjorde. I år ska jag skärpa mig och försöka komma ihåg lite mer, men nervös är jag.
Med finalisten Sanna Nielsen som det strålande undantaget har årets Melodifestival varit tuff mot de rutinerade schlagerartisterna. Sylvester Schlegel vann tävlingen med The Ark 2007, men kom sist i årets första deltävling.
Den kvällen fick även Eurovision-vinnaren Helena Paparizou se sig förpassad till Andra chansen. Samma öde mötte 2005 års vinnare Martin Stenmarck när han tävlade i Göteborg och förra veckan floppade veteranen Shirley Clamp och slutade som sexa.
Istället har unga artister som Yohio och debutanter som Oscar Zia, Ellen Benediktson och Ace Wilder knipit platser i finalen. Men veteranerna är inte beredda att kasta in handduken i Örnsköldsvik.
– De unga artisterna har mycket fans, men det har vi också. Våra fans spänner över alla åldrar. Med Stay the night fick vi nya, unga fans, men deras mammor och mormödrar gillar oss också, säger Andreas Lundstedt.
– Man kan inte titta på statistik och man kan inte tänka på att trenden har vänt för jag har hängt med där, säger Linda Bengtzing och kastar för säkerhets in en gammal schlagersanning:
– Allt handlar om låten och jag har en helt fantastisk låt.