De närmsta dagarna är minst sagt hektiska för Simon Issát Marainen. När Duo nöje når honom har han precis åkt från hemmet i Nedre Soppero till Umeå. Där repas det för fullt inför hans och bandmedlemmen Axel Anderssons samarbete med det kinesiska danskompaniet TAO dance theater. Musik- och dansföreställningen Sami Chinese project är med och inviger kulturhuvudstadsåret Umeå2014 den 1 februari, innan en turné väntar. Men först ska Áras släppa Vuoste virdái (Mot strömmen), uppföljaren till den mer eller mindre hyllade debuten O från 2010.
– Ja, det är lite mycket nu. Men det känns befriande att släppa ifrån sig plattan.
Hur har ni tagit det vidare från O?
– Vi har nog tänkt som många andra band. Att vi inte vill göra exakt samma grej som förra gången. Och den här plattan är lite mer fartig. Kanske popigare, i alla fall mindre jazzig, men det är fortfarande vemodigt. Det är det som kännetecknar Ára.
Bandet hade sin allra första spelning på Jokkmokks marknad 2010 och lanserades då som ett svenskt Sigur Rós. Influenserna är många då de andra medlemmarna kommer från band som Glesbygd´n, Kultiration och Totalt jävla mörker. Det var efter ett gästspel med just Glesbygd´n som Simon och Axel Andersson bestämde att de skulle starta band tillsammans. Idag utgår de alltid från Simons jojkar när de skapar musiken.
– Jag presenterar alltid jojkarna. Min känsla av dem, budskapet. Jojken är kärnan och vi försöker aldrig trycka in den i ett färdigt musikaliskt verk. Ibland går det inte att göra musik till. Jojken är ju uppbyggd på ett helt annat sätt. Då blir det a capella, säger Simon.
De två första spåren på Vuoste virdái är personjojkar, låtar som legat och väntat sedan förra plattan färdigställdes.
– Jag har hela min telefon full med jojkar. På skivan finns en till min bror, som är en viktig person för mig. Sedan en till en god vän, en till min guddotter och en till min mamma. Den har funnits i mig länge men inte musiksatts, säger Simon.
Vad betydet namnet – Mot strömmen?
– Det är det som är plattans budskap. Vi lyfter lite fram de som går mot strömmen. Det kan handla om åsikter, hudfärg, läggning. Den handlar om att man ska våga stå för den man är, säger Simon och fortsätter:
– Sedan handlar det om tacksamhet också. Det blir ofta väldigt fokuserat på det rotlösa, språklösa, när samerna lyfts fram. Man glömmer de som gjort det aktiva valet att lära sina barn samiska.
– Min morfar sa alltid till min mamma: Man ska lära barnet ett språk som ger mat på bordet." Och det var inte samiska han menade. Ändå lärde hon mig det. Tänk om hon, och andra, inte gjort det - vilken språksituation hade vi haft då? De får sällan den tacksamhet de förtjänar.
Är det en politisk platta?
– Det kan man nog säga. Det skymtar i texterna att jag bland annat jojkar om markförstörelsen, exploateringen. Och så har vi en låt om våldtäkt. Vi drar paralleller till våldtäkt av marker och stundtals också den samiska befolkningen, säger Simon.
– Som samisk konstnär är det svårt att komma bort från det politiska. Man är alltid beredd, har taggarna utåt. Man möter mycket okunskap.
Det låter tröttsamt?
– Njä, vi vet ju som inget annat. Det är bara att gilla läget.
Egentligen skulle Vuoste virdáiha ha släppts under förra årets Jokkmokks marknad. Handgjorda renskinnskonvolut var klara men i sista sekund fick Ára kontrakt med det tyska skivbolaget Westpark music – och releasen blev framskjuten. Till idag. Den 13 mars gör bandet dessutom en spelning på Kulturens hus i Luleå.
Fotnot: Se videon till singeln Speadjárnávdi här nedan!