Fulla bussar kör den ringlande grusvägen till Flakasand och den 22:a rock och bluesfestivalen.
Förväntansfulla människor letar upp bra sittplatser, många är erfarna i sammanhanget och har med sig stolar och kylväskor.
Först ut på scenen är rockabillybandet Wild Cats från Överkalix.
Robert Larsson, Fredrik Öhman och Patrik Lithner får med sig publiken på dansgolvet efter bara 20 minuter. Enligt arrangörerna brukar de första två artisterna spela för ett nästan tomt dansgolv.
Men årets gäster är här för att svänga sina lurviga.
Bandet varvar eget material med covers och stämningen kan inte sägas vara annat än på topp.
Efter en lyckad inledning av kvällen är det dags för tjejtrion Baskery som har rötterna i Båtskärsnäs.
Stella, Greta och Sunniva Bondesson är namnet på systrarna som snabbt vinner publikens hjärtan.
Med en blandning av stämsång, hårddistad slidebanjo och country stiger temperaturen på Flakasand med flera grader.
Materialet har de skrivit själva och speciellt Throw a Bone från senaste plattan (2011) får dansgolvet att gunga. Det kan faktiskt vara så att Baskery är kvällens höjdpunkt för många.
Flakasand är mycket mer än bara musikunderhållning. Besökarna är här för att umgås och njuta av den vackra omgivningen.
Heidi Svanberg från Kalix är här på sin möhippa. Det är första gången hon gästar rock- och bluesfestivalen men hon är övertygad om att det inte är den sista.
När solen sänker sig bakom berget och det är dags för Sara Löfgren och Dundret att inta scenen är det fullt på dansgolvet.
Just i kväll gästas bandet av Stefan Gunnarsson som lämnat pianot och för att lira gitarr. Nåja, en låt på piano blir det i alla fall.
Framträdandet bjuder på en blandad kompott med många covers.
Klassiker som We are the world, stilla regn (Purple Rain) och Never Gonna Be Your Lady avlöser varandra. Avslutningen är stark när Sara Löfgrens egna Starkare ljuder över stranden.
Publiken hoppar upp och ner med händerna i luften.
Några dansar rytmiskt till musiken och gemensamt för alla är att breda leenden sprider sig över var mans ansikte.
Det enda negativa under kvällen torde vara den kyliga luften.
Som tur är så är de stillasittande besökarna förberedda med filtar och tjocka täckjackor.
Kvällens mest långväga artister kommer från London.
Bandets turnéschema lyder: Italien, London, Flakasand, Italien.
Arrangörerna är stolta när de presenterar Nine Below Zero, ett engelskt bluesband som hade sina glansdagar på 1980-talet.
Dennis Bradley, Brendan O’Neill, Mark Feltham och Brian Bethall lockar många av kvällens tidigare artister till dansgolvet.
Klockan börjar närma sig midnatt, men publiken tycks outtröttlig.
Många sjunger med i refrängerna och bandets medlemmar ser ut att stormtrivas på den lilla scenen.
Det går inte att säga annat än att även 2012 års rock och bluesfestival blev en riktig succé.
Vad nästa år ska bjuda på för att slå det här, det ska bli spännande att se.
Fulla bussar kör den ringlande grusvägen till Flakasand och den 22:a rock och bluesfestivalen. Förväntansfulla människor letar upp bra sittplatser, många är erfarna i sammanhanget och har med sig stolar och kylväskor.
Först ut på scenen är rockabillybandet Wild Cats från Överkalix. Robert Larsson, Fredrik Öhman och Patrik Lithner får med sig publiken på dansgolvet efter bara 20 minuter. Enligt arrangörerna brukar de första två artisterna spela för ett nästan tomt dansgolv. Men årets gäster är här för att svänga sina lurviga. Bandet varvar eget material med covers och stämningen kan inte sägas vara annat än på topp.
Efter en lyckad inledning av kvällen är det dags för tjejtrion Baskery som har rötterna i Båtskärsnäs. Stella, Greta och Sunniva Bondesson är namnet på systrarna som snabbt vinner publikens hjärtan. Med en blandning av stämsång, hårddistad slidebanjo och country stiger temperaturen på Flakasand med flera grader. Materialet har de skrivit själva och speciellt Throw a Bone från senaste plattan (2011) får dansgolvet att gunga. Det kan faktiskt vara så att Baskery är kvällens höjdpunkt för många.
Flakasand är mycket mer än bara musikunderhållning. Besökarna är här för att umgås och njuta av den vackra omgivningen. Heidi Svanberg från Kalix är här på sin möhippa. Det är första gången hon gästar rock- och bluesfestivalen men hon är övertygad om att det inte är den sista.
När solen sänker sig bakom berget och det är dags för Sara Löfgren och Dundret att inta scenen är det fullt på dansgolvet.
Just i kväll gästas bandet av Stefan Gunnarsson som lämnat pianot och för att lira gitarr. Nåja, en låt på piano blir det i alla fall. Framträdandet bjuder på en blandad kompott med många covers. Klassiker som We are the world, stilla regn (Purple Rain) och Never Gonna Be Your Lady avlöser varandra. Avslutningen är stark när Sara Löfgrens egna Starkare ljuder över stranden.Publiken hoppar upp och ner med händerna i luften. Några dansar rytmiskt till musiken och gemensamt för alla är att breda leenden sprider sig över var mans ansikte.
Det enda negativa under kvällen torde vara den kyliga luften.Som tur är så är de stillasittande besökarna förberedda med filtar och tjocka täckjackor.Kvällens mest långväga artister kommer från London.Bandets turnéschema lyder: Italien, London, Flakasand, Italien.Arrangörerna är stolta när de presenterar Nine Below Zero, ett engelskt bluesband som hade sina glansdagar på 1980-talet. Dennis Bradley, Brendan O’Neill, Mark Feltham och Brian Bethall lockar många av kvällens tidigare artister till dansgolvet. Klockan börjar närma sig midnatt, men publiken tycks outtröttlig.
Många sjunger med i refrängerna och bandets medlemmar ser ut att stormtrivas på den lilla scenen. Det går inte att säga annat än att även 2012 års rock och bluesfestival blev en riktig succé. Vad nästa år ska bjuda på för att slå det här, det ska bli spännande att se.
