Hennes namn har dykt upp lite här och lite där på sistone. Hon har bland annat värmt åt Matti Alkberg på Roya och tidigare i år blev hennes låt Vitt mot svart Veckans färsking på P4 Norrbotten. Ändå råder det en hel del frågetecken kring 25-åriga Michaela. Vad sjunger hon? Och hur låter hon egentligen?
- Det är nästan ingen som har hört mitt nya material. Och jag gillar inte att bli jämförd med andra eller liknad vid andra band. Jag vill helst att man ska bygga sig en egen uppfattning.
Vi sitter längst in på stans murrigaste fik. Michaela är liksom sprudlande och glad och verkar lite äldre än vad hon faktiskt är. Ja, för trots att hon är relativt ny i branschen - på egna ben - känns hon inte som någon duvunge.
- Det känns som att jag har varit med ett tag. Men lite i bakgrunden. Det är först nu som jag har brutit mig loss.
Steg för steg mot nya mål
Intresset för sången och musiken upptäcktes ganska sent hemma i villan på Hertsön. Visserligen sjöngs det på diverse Disneylåtar redan i blöjan, men det var först vid 17-18-årsåldern som Michaela vågade ta steget. Hon testade någon kör, sjöng solo på bröllop och bildade ett band. Så småningom började hon i eget namn sjunga egna, och andras, låtar på svenska. Så sent som i år bytte hon dock visorna mot en slags midtempopop med twist, som hon själv valt att kalla det.
- Ja, haha, det där med twisten består nog i det personliga som jag lägger till. Min touch. Jag har en förkärlek för flummiga ljud, effekter eller udda saker man kan använda som instrument. Men det hörs ju mest på inspelningarna. Inte så mycket live. Ännu.
Spelningen på Musikens makt är den första lite större med det nya materialet på engelska. Och trots att hon är superladdad och överlycklig, ligger nervositeten där som en visserligen lätt men ändå märkbar filt.
- Jag är mest rädd för att glömma bort min egen text. Jag är lite av en expert på att tappa text. Det har blivit en grej. Sedan är man väl alltid nervös för vad folk ska tycka, säger Michaela och fortsätter:
- Det är som sagt inte så många som hört mig så bokarna får väl se mig lite som ett wild card.
Hemliga inspirationskällor
Trots att det är lite ovanligt bland unga artister, känns återhållsamheten kring den egna musiken genuin. Michaela har inget behov av att vara hemlig eller mystisk, hon vill bara inte föregå sig själv. Av samma anledning nämner hon inte heller sina inspirationskällor.
- Nä, haha, vilka som är mina husgudar låter jag vara osagt.
Den stora drömmen är att musiken ska kunna ge henne mat på bordet och tak över huvudet och planen dit är redan utstakad.
- Just nu vill jag skriva så många nya låtar jag bara kan, spela in dem och sedan försöka nå ut. Främst digitalt. Jag har inte nog mycket material för ett album men en EP kan jag göra redan nu, med ett par riktigt starka låtar.