Martina Lundberg saknar variation

Kafelino var fyllt till brädden i fredags när Martina Lundberg höll releasefest för debutskivan "The Willow". Åldern var blandad, humöret glatt och stämningen på topp. Martina syns dock inte till men presenteras med många hyllande ord från producenten Ollie Olson. Bandet börjar spela och snart dyker hon upp från mitt i folkvimlet och kliver på scenen med ett leende över hela ansiktet. Låtrepertoaren består av mer eller mindre stillsamma låtar om denna kärlek, som är ett ack så återkommande tema i hennes genre. Publiken verkar till stor del bestå av vänner och deras blickar fullkomligt tindrar då de hänfört vaggar med till tonerna. Hennes lena men starka röst har potential att ta sig in i ett och annat hjärta, och för att inte nämna den handfull duktiga musiker som ackompanjerar den. Det låter i sin helhet väldigt fint trots att det inte är så stor variation på låtarnas uppbyggnad.
Tyvärr gör ju lokalen Kafelino ingen musiker i helvetet någon rättvisa. Ikväll var ljudet ändå okej i kontrast till tidigare spelningar, men volymen var på tok för hög. Stället är ju idel sten, från golv till tak, och ljudet blir för hårt. Det övergår mitt förstånd varför man envisas med att hålla konserter där, även fast resultatet blev okej just i fredags. Martina blev inropad till extranummer, då spelade hon en helakustisk version på Merry Christmas, som också går att höra i studioversion på BD Pops färska julskiva.

Martina Lundberg saknar variation

Kafelino/ChilloutFredag 23:00