Han är inne på sin första påtår när vi sätter oss ned på stans nyaste fik. Daniel, eller Dino som han nog mest lyssnar till, håller ett fast grepp kring den plommonlila koppen. Det är faktiskt inte så ofta som han sköter snacket, även om det verkligen inte är något fel på denne mans munläder.
Chefsrollen
- Nä, Alle är den som har tagit intervjuerna. Det faller sig naturligt. Han har varit med längst, han är the commander. Och jag tror det är bra att någon har chefsrollen i ett band. Men det har som sagt växt fram naturligt.
Om bara någon vecka drar Raised Fist ut på turné igen. Gigantiska Soundwave festival i Australien innefattar fem gig tillsammans med band som Slipknot, Limp Bizkit och Marilyn Manson.
Men det är inte riktigt därför vi sitter här. Just nu gillas Dinos egna material rätt flitigt på Facebook. Och låten En annan tid, en annan plats var Veckans färsking på P 4 förra veckan.
Vad är det här nu då?
- Ja, det är ju inte Jesus som återuppstår, det är en ballad, skrattar Dino och ställer ned koppen.
- Jag har alltid gjort egen musik vid sidan av. Jag gillar att sjunga och så har jag väl ett skrivarintresse, så det är en perfekt kombination. Men det är mest en rolig grej, en kontrast till det andra man gör.
Ja, det andra. Dino började spela med Raised Fist för 12-13 år sedan, i samband med Ignoring the guidelines-turnén. Innan dess riffades det som bäst i ett annat Hertsöband - Depression.
Tre demos
Bandet repade på smått legendariska Hertsögården i mitten av 90-talet och släppte tre demos. Tanken var också att Depression skulle släppa en platta, på Raised Fists sångare Alexander "Alle" Hagmans dåvarande skivbolag.
- Jag har alltid känt Alle. Jag minns att han sa: Hade du inte varit så pass ung hade du fått spela med oss. En dag ringde han och sa att de behövde en gitarrist. Jag svarade javisst, jag är med.
Sedan dess har Dino och Alle stått för de flesta av Raised Fists melodier. Det sägs också att Dino är den som "softat till" många riff.
Stämmer det? Är det du som softar till det?
- Jo, nog har det blivit lite mer melodi de senaste åren. Men vi har ett ganska utvecklat koncept. Hårdheten behåller vi alltid, även om det har blivit mer melodiöst. Vissa riff är ju rent popiga.
Dino reser sig upp. Andra påtåren ska fyllas på. Många koppar blir det, konstaterar han.
Har du stått på scenen med det egna materialet?
- Nä, och det är inget jag har ägnat en tanke åt faktiskt. Men vi får väl se vad som händer. Jag kanske kör ett gig här framöver.
Så det är inte en dröm att stå där själv?
- Nä, jag skulle bli för nervös. Man lever ju i symbios med bandet. Vi är en familj som kliver upp på scenen. Tänk att stå där själv och få ett snedvridet vibrato. Det tror jag spontant att jag avstår.
Dino lutar sig tillbaka. Han framstår som lugn, men det har väl egentligen inget med saken att göra. På en spelning i klass med de som väntar i Australien, ligger publiksiffran på runt 50 000. Att vilja ha lite uppbackning känns snarare som... ja, sunt förnuft.
Det är riktigt stort det ni håller på med ju.
- Ja, de band vi lirar med ibland är ju de man gick och köpte skivor med på Skivstället en gång i tiden, säger Dino och ler:
- Här hemma är det inte direkt någon som tänker på det. Jag träffade nyss en herre som sa: Ja, du spelar i ett sånt där rockband va? Sedan frågade han: Är ni stora?
Raised Fist är ett av de största banden inom sin genre. Dessutom med en karriär på snart 20 år, flitigt turnerande världen över och ett sjätte album på väg.
- Tanken var att vi skulle ha spelat in i julas men det blev uppskjutet. Nu är allt beroende på hur mycket spelningar vi har, säger Dino och fortsätter:
- Men vi kommer bara mata. Vi tänker inte speciellt annorlunda inför den här plattan. Visst, ibland tänker man: Vad blir nu det här? Men så kan Alle säga: Nä, fan, jag har en cool röstslinga till det där som kommer bli bra. Och så blir det så.