Nicole Sabouné är nykär – i sin egen skiva. Must exist spelades in på tio dagar och den 15 januari är det dags för sångerskan att albumdebutera.
– Det är som om någon tar ens dagbok och granskar den och sedan ska recensera den, säger hon.
Hon sitter i soffan i ett skivbolagskontor i centrala Stockholm, långt från Sölvesborg och Lund där hon växte upp. Även om 22-åringen har lämnat tonåren bakom sig handlar flera av låtarna om den skånska uppväxten.
– Jag tror jag skulle beskriva den som min försenade tonårsrevolt. Den bearbetar mycket som jag inte bearbetade då och den har en hungrig känsla som jag kan relatera till.
Must exist består av tolv låtar som Nicole Sabouné har skrivit med hjälp av The Ark-sångaren Ola Salo och gitarristen Nicklas Stenemo.
Skivan ska släppas digitalt och på vinylskiva, inte cd-skiva, ett beslut som säger en del om hur musiken låter. Rock- och punkinfluenser från både 1970- och 1980-talet genomsyrar albumet.
– Pappa spelade väldigt mycket Pink Floyd för mig när jag var liten, och så hamnade jag på David Bowie-spåret som nästan alla hamnar i. Det har alltid funnits någon sorts nerv i den typen av musik som jag gillar, säger hon.
Nicole Sabounés pappa spelar klassisk piano och morfadern är saxofonist, så musiken fanns där redan från barnsben. Därefter har hon dock gått sina egna vägar. Efter genombrottet i TV4:s talangprogram The voice 2012 slog hon igenom på allvar i fjol med singlar som Unseen footage from a forthcoming funeral, I surrender och Conquer or suffer.
Att förväntningarna nu är höga försöker hon att inte tänka på.
– Man får ju lite panik när folk presenterar en som 2014 års stjärnskott, men det är så klart asgött att folk tror på en, säger hon och skrattar.
Efter albumsläppet väntar en Sverigeturné med start den 31 januari. Redan andra spelningen blir på Kulturens hus i Luleå, tillsammans med den gamle Yvonne-sångaren Henric de la Cour.
För Nicole Sabouné, som aldrig har varit med om en större turné, är det vårens givna höjdpunkt.
– Det är live som är min grej tror jag, det är det som får mig att känna att jag vill göra det här i resten av mitt liv.
Vad är det du gillar med att spela live?
– Man får en timme och ska bara göra sin grej utan att tänka på vad man gör. Det är som en drog, scenen är den enda plats där jag känner mig totalt säker och coolast i världen.