Slut. Passerat. Finito. Den vita träkistan som står på bordet i det lilla klassrummet är extremt talande. Efter alla turer genom åren (se faktaruta) är det nu definitivt över. På riktigt.
Den femte och sista kullen på filmarbetarprogrammet, eller filmskolan i folkmun, går ut nästa fredag och därefter läggs utbildningen ned.
Diverse filmprylar
I kistan ligger diverse filmprylar och när rummet för en stund bli alldeles knäpptyst - hänger vemodet som en slöja från taket.
Christer Engberg, som tillsammans med gymnasieskolans dåvarande rektor Helena Enqvist och läraren Tommy Tommie startade filmskolan 2001, sticker hål på töcknet.
- Visst, det är en kista, säger han och lägger handen på det flisiga träet.
- Men den är fylld av oerhört mycket glädje.
Han har tuggat det hela några varv nu. Nedläggninghotats, hoppats och tänkt om. Och det märks att kraften tagit slut. I stället gläds han åt de sju avgångsstudenter, som tillsammans med några gamla elever, ska visa sina slutproduktioner i helgen.
Ledsen
Filmfestivalen End of the line är alltså ingen vanlig festival, i stil med de som filmskolan håller vartannat år. Denna är mer en sammanfattning och hyllning till det som varit och de drygt 80 produktioner man hunnit med.
- Jag känner mig inte arg, men väldigt ledsen, säger studenten Alfred Lovnér.
- Det är synd att inte fler får den här möjligheten. Det är verkligen en inspark i branschen och ett sätt att umgås med likasinnade.
Christer Engberg nickar instämmande, rycker på axlarna och skrattar:
- Det är lite ironiskt. Skolan har ett bättre rykte än någonsin, allt fler söderifrån söker sig hit och i senaste avgångsklassen, 2010, fick nästa alla jobb direkt.
Unik skola
Ja, ett av målen när Christer Engberg startade skolan var att branschen häruppe skulle slippa flyga upp filmarbetare från söder. Det fanns ett behov som Christer blev väl medveten om när han själv jobbade med film som bäst via Giraff film på 90-talet.
- Jag kände ganska snabbt, nä, jag vill inte spela in en till film där 18 av 20 filmarbetare är från Stockholm. Det kändes konstigt. Och jag ville engagera ungdomarna.
Filmskolan har alltså försett branschen här uppe med arbetskraft och för eleverna har det öppnats dörrar som aldrig annars skulle ha ställts på glänt. Dessutom har skolan visat sig vara unik i sitt slag.
- Det finns många fina minnen från den här tiden men ett tydligt är när vi smiskade ett par högskoleelever på en workshop. De kunde prata film men vi kunde göra, säger Christer och Alfred Lovnér fyller i:
Svallvågor
- Det finns liknande gymnasiala utbildningar på två platser till men ingen jobbar så praktiskt som Luleå gör. Jag vet, för jag har bytt från Gotland till Luleå.
Runt kistan sitter också Johan Sundkvist och Martin Åhlin. De gick ut 2010 och kommer visa sina skolproduktioner på filmfestivalen i helgen. Bland annat Johans långfilm Det neutrala landet, filmskolans största produktion någonsin.
- Jag hade aldrig kunnat göra den utan filmskolans hjälp, säger han.
Tillsammans med ytterligare en gammal klasskamrat, Filip Karvonen, driver de i dag produktionsbolaget Blåfilm. Till Christer Engbergs stora förtjusning.
- Glädjen i allt det här är ju svallvågorna. Som Blåfilm. Jag hoppas att de här killarna på något sätt kan ta över det som nu går förlorat.