Krönika: Ett skepp kommer lastat med grymma tjejer.

Jag är en sån där som inte ser bakåt. Det är ingen idé att ångra en massa saker. Gjort är gjort liksom. Även om jag bara så här av farten kan sammanfatta året som gått som mycket lyckat för länets del.

Foto:

NÖJE2011-12-25 13:21

Däremot funderar jag desto mer framåt. Så även vad det gäller det kommande nöjesåret. Och förutom vågade och oväntade bokningar till länets alla scener, så hoppas jag - och tror jag - lite extra på två lokala akter. Nämligen Bodenbandet The Glorias och Luleå/Bodensångerskan Hanna Lindgren.

Hanna, eller Majlis som hon presenterade sig då, träffade jag första gången på en fest. Eller träffade och träffade. Jag hörde henne. Hon satt vid ett köksbord och sjöng opera. Det var i ärlighetens namn lite konstigt. Några månader senare såg jag henne i ett tält på Luleåkalaset. Ensam med sin synt. Inför noll publik. Då hette hon Hanna och körde någon slags soul. Hon var verkligen hur grym som helst! Lite som Amy Winehouse möter Duffy möter Lykke Li.

Vi stämde träff efter den där konserten och Hanna berättade att musiken liksom var ett måste i hennes liv, för att kunna må bra. Hon berättade också att hon hade kreativitet i överflöd, men desto mindre kontaktnät. Vilket nog har spunnits lite större sedan vi sågs. I vår börjar TV4 sända sångtävlingen The Voice, och Hanna var länge en av de uttagna. Dessutom har det börjat snackas skivkontrakt...

Och sedan The Glorias. Det var inte alls länge sedan jag tog bilen till Svartbjörnsbyn utanför Boden för att snacka hårdsatsning i ett flickrum som nog mer var en replokal.

Jill, Stina, Emma, Lina och Signe, 16-18 år, har spelat ihop i knappt fyra år och drömmer redan om Peace and love lördag klockan 22. Det är inte bara kaxigt utan jäkligt målmedvetet. Där i Emmas flickrum/replokalen, fanns en slags mindmap uppritad på väggen. Med tydliga mål. Lägg där till stenhårt rep tre gånger i veckan (fasta dagar!) och en rejäl skopa talang och... Ja, ni hör ju själva.

Och hör ni inte kan jag meddela att det känns nästan exakt som när jag såg färska Sahara hotnights på en spelning i Umeå i slutet på 90-talet. Trummisarna Signe Lindahl och Josephine Forsman har samma attityd, här-sitter-jag-tillsynes-obrydd-och-cool-och-snygghamrar. Och för den delen - likheterna med The Sounds är inte heller särskilt långt borta.

Så. Hej och välkommen 2012. Här kommer ett skepp lastat med sex grymma tjejer. Förvalta dem väl.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!