Christian Kjellvander 2019 är som en "road movie" i svartvitt längs ändlösa vägar och med farthållaren aktiverad. I stället för att nöja sig med ett klassiskt bandsound där allt är prydligt ordnat bjuds vi på spännande landskap där byggstenarna går in i varandra. Ljuden är spruckna, överstyrda eller på något sätt processade. Bara åsynen av alla pedaler Kjellvander och gitarristen/basisten Ruben Engzell förfogar över gör mig nervös, men som det låter!
Den här aspekten av att "utforska" ljud i stunden ger en extra aura av spontanitet och känns inte på något sätt sökt. Till Kjellvanders musik är det klockrent.
Redan som andra låt kommer "The thing is", min självklara favorit från nya albumet. En mäktig låt, som en liten minimusikal med sina skiftningar i takt och temperament. Den perfekta bilmusiken.
Tassande "Love xomes" är nervig och "på tå", som lugnet inför en annalkande katastrof. En atmosfärisk upplevelse som mycket annat denna kväll; det låter verkligen mycket på bara fyra musiker. Förutom Kjellvander och Engzell bidrar även klaviaturspelaren Pelle Anderson och trummisen Fredrik Myhr till den organiska helheten.
De skarpa ansiktsdragen, de slutna ögonen och den djupa, mäktiga rösten lever i tjusig symbios medan Kjellvander tar oss från vackra viskningar till mäktiga instrumentala utbrott.
Ibland fyrar han av ett leende och släpper ut ett "tack så hemskt mycket". Det är allt. I övrigt är det full fokus på musiken. Att känna in varandra och hålla igång ett flöde känns centralt i bandet. Övergångarna mellan låtarna sker ofta sömlöst och ibland blir det långa outron tills alla i kvartetten fått spela av sig. Visselpipan runt Kjellvanders hals känns lite missvisande. Det är högt i tak i den här upplevelsen.
Allt håller inte den nämnda skyhöga nivån, men oftast är det tyngd och melodier i skön förening. På ett par ställen får vi njutbart manglade upptempopartier någonstans mellan "Paranoid" och "Rocking in the free world". Riktigt häftigt.
Ett litet hak i Piteå en torsdagskväll under sportlovet. Ett hundratal betalande. Sorl, möten och levande musik. Torsdagsklubb är ett välkommet inslag i stans nöjesutbud.
Många gånger känner jag att Piteå kan bättre. Den här kvällen känner jag att Piteå kan bra.
Under fredagen är Luleås tur, på Kulturens hus.