Hej hej, Jante här!
Peter Olofsson är på semester och han bad mig att ta över den här månaden. Som ni säkert vet så tar Jante aldrig ledigt. Och Peter sa att mitt jobb och krönikörens var så snarlika att ingen ändå skulle märka någon skillnad. Själv så ligger jag i hårda förberedelser inför OS i London just nu. Men jag tänkte att det fanns tid att skriva ändå. För ärligt talat, det här med att skriva kan väl vem som helst göra. Muskelbristningar och flertalet stukningar från min ungdoms lovande idrottskarriär hindrar mig tyvärr från att delta personligen på OS. Men jag gör så klart mitt bästa för att delge både råd och expertis till de tävlande framför tv-rutan och på Facebook. Heja Sverige!
Men det var inte det jag tänkte ta upp. Det har liksom slagit mig på senaste. Det här med kändisarna. Råder det inte begreppsförvirring? Förr i tiden blev personer kända för sina meriter och framgångar - oförtjänt så klart. Men personerna hade ändå en sysselsättning som det gick att ha synpunkter på. Nu för tiden så verkar däremot meriten vara att personen blir känd. Hur man går tillväga spelar ingen roll. Måla dig blå, ät upp röstlappar i live-tv, åk på sup och spy-turnéer i hela landet och knulla runt. Det som inte finns på tv kan vi läsa om på bloggen. Hur fan ska jag klaga på det? Vilka bedrifter finns i tävlingen om att föra världens mest öppna dagbok. Hur ger en råd om att personen faktiskt inte är bättre än andra - då de faktiskt inte är det. Utan sämre på alla vis.
Frågar man unga nu om vad de vill bli så svarar de inte en rockstjärna, författare, ingenjör eller astronaut. Nej, de vill prompt bli kända. Helst så tidigt som möjligt. Efter en snabb titt på youtube så ser man att videor på skrattande bäbisar har över 100 miljoner sidvisningar. Det är förmodligen mer gånger än vad Lill-Babs låtar någonsin har spelats. På en annan video så är det en 16-årig som gör roliga grimascher och hon har fått 17 miljoner visningar. Ungefär lika många gånger som Björn Borg slog tennisbollar mot den där garageväggen och som i slutändan ledde till att han blev känd.
Drabbas inte de svenska kändisarna av hybris? Medan de är ute och festar på Stureplan så uppfinner någon acnedrabbad tonåring nästa youtubesuccé och morgonen därpå har han/hon setts av tiotalet fler människor än den svenska befolkningen. I den internationella internetvärlden är det svenska kändisskapet mer utspelat och blasé än någonsin. Varför bry sig om nio miljoner blågula när man kan bli internationell.
Men ändå finns det arméer av ungdomar som mer än gärna visar könsorganen i tv för 15 minuters berömmelse eller skaffar silikonbröst, hemskt gärna ett i pannan också, för att bli omtyckta. Nä, vad sägs om att göra lite pruttljud med armen och lägga upp på nätet - garanterat 25 miljoner visningar. Själv skulle en inte vilja förknippas som en "kändis". Ordet har för länge sen tappat värde. Det ger lika mycket tyngd och auktoritet som när man får en lånegaranti från en grekisk bankman. Så tänk på det. Uppfostra barnen till att vilja bli erkända för sina bedrifter, istället för att vilja erkänna sexdrifter. Då gör du gamle Jante nöjd. För ärligt talat, den moderna tiden och dagens kändisar, det där kan vem som helst göra.
I övrigt:
SJ går inte att lita på. Vem som helst hade kunnat sköta det där bättre. Tågen går aldrig i tid.
SMHI har köpt en ny superdator för bättre prognoser. Ändå prickar de under hälften rätt enligt DN:s undersökning. Vem som helst hade gjort det bättre.
Zlatan får 120 miljoner i lön. Två mål i EM? Vem som helst gör det bättre. Och vem i helvete har beslutade att alla möbler i vänterum, tågstationer och flygplatser alltid ska vara så obekväma som möjligt. Vem som helst hade gjort det bättre.