I söndags avslutades den anrika filmfestivalen i Cannes, som hållits årligen, näst intill oavbrutet, sedan 1946. Mycket av årets upplaga har handlat om den danske regissören Lars von Trier och hans Hiltlerskämt.
Ganska rejält i skuggan av storfräsarnas ordkrig, har det svenska, Stockholmsbaserade produktionsbolaget Tjockishjärta film deltagit i kortfilmssektionen Short film corner, bland annat med filmen Längs vägen. Den sju minuter långa filmen handlar om två lastbilschaufförer som har en hemlig kärleksrelation och är regisserad av Jerry Carlsson och Anette Gunnarsson.
Hur kom ni på den här idén?
- Vi ville göra en film med karaktärer som aldrig porträtteras som huvudrollen i filmer och som ofta lever med förutfattade meningar. Just lastbilschaufförer får ofta spela biroller och de lever med många förutfattade meningar om hur lastbilschaufförer "ska vara", bilden av dem är inte ofta så nyanserad, säger Jerry Carlsson och fortsätter:
- När idén om deras förhållande och deras möte på en rastplats började växa fram, beslöt vi oss för att vi ville göra det i en enda tagning. För att visa vad som pågår när andra inte ser, och att den uppfattade bilden man får av passerande okända människor ofta är en pålagd karaktär.
Ni stötte på ganska specifika problem under produktionen - vaddå för problem?
- Ja, när vi ringde runt till åkerier och lastbilsföretag för att försöka fixa tre lastbilar för inspelningen märkte vi att många företag inte ville ställa upp på grund av handlingen. Vi stötte även på företag som ansåg att en medverkan skulle kunna skada deras företag. Dagen innan inspelning fick vi ett samtal där en av lastbilschaufförerna ställde in. Det visade sig att det spridits ett rykte bland företagen att det inte var en vanlig kortfilm som spelades in, utan en "jävla bögporrfilm", vilket är väldigt långt ifrån sanningen, säger Jerry.
- Men det bevisade för oss exakt hur viktig det är att den här filmen görs, även i ett land som Sverige. Vi anses ju väldigt framstående i just dessa sammanhang, ändå finns det fortfarande områden och platser runt om i landet som inte är särskilt toleranta.
Tjockishjärta gör ofta filmer om minoriteter till normen - hur kommer det sig?
- Ofta på film får inte minoriteter ta plats. De nämns, får en biroll, eller - i värsta fall - utesluts. För att ge en korrekt bild av samhället tycker vi att minoriteter borde ses oftare på film, bli en del av det fiktiva samhället på film, så inga minoriteter behöver gömma sig eller känna sig mindre värda i det verkliga samhället, säger Jerry.
- En annan sak vi vill lyfta fram är att ofta när minoriteter porträtteras på film, porträtteras de som just minoriteter. Men någon som är invandrare ska inte alltid behöva spela rollen som invandrare, inte heller ska filmen med den homosexuelle karaktären alltid behöva ha ett problem kopplat till sin sexualitet. De kan, likt alla andra människor, ha vanliga problem. Och vi tycker det är viktigt att sådana minoriteter porträtteras på film med just "de andra problemen". Sen att de är homosexuella, invandrare och så vidare, är enbart ett karaktärsdrag.
Varför är det viktigt?
- Jag hoppas kunna visa att den så kallade normen i själva verket består av små grupper av människor, och att de få människor som stämmer in på den exakta formulan på "normen" inte är särskilt många och att de till följd blir en väldigt liten grupp och i sig själv en minoritet.
Hur blev det just filmskapande för dig?
- Jag gick Teknikprogrammet på Strömbackaskolan i Piteå, men kände successivt att det var film jag skulle göra. Jag fick med mig några vänner och vi gjorde en kortfilm och strax därefter såg jag att Dramatiska institutet hade en förberedande kurs som jag sökte. Jag gick vidare till en intervju, så jag satte mig på nattåget ner, åkte 14,5 timme, gick på 20 minuters intervju och satte mig samma kväll på nattåget hem. Men jag kom in, som yngsta deltagaren. Så jag flyttade som 18-åring från Piteå och ner till Stockholm. Det var även under den kursen som grunden till Tjockishjärta film lades tillsammans med fyra andra kursdeltagare.
Vad drömmer du om?
- Jag drömmer om att allt ska bli lite bättre, kanske till och med bra.