KOLLA IN DUONOJE.SE FÖR DE SENASTE NÖJESNYHETERNA FRÅN LÄNET
När jag sa det till min polare garvade hon och sa att jag om någon inte skäms för nått.
I och för sig så har jag ju gått ut med dunder och brak om mina hormonella besvär i både radio och tidningar och jag är ju inte sen att själv påtala om jag har gjort bort mig eller varit sämst.
Jag gillar att dela med mig av skammen.
Det är enda gången som skamkänslor har ett syfte för mig. Om jag får berätta om den eller skratta åt den eller göra den till något synligt. Skam i ensamhet är ju bara helt värdelöst, det slutade jag med för längesen. Varför skämmas ensam när en kan skämmas i grupp?
Ibland när jag befinner mig i stora sociala sammanhang får jag tvångstankar och ser inre bilder av hur jag glider, halkar, ramlar eller faceplantar golvet.
En sån där tvångstanke som framkallar grav ångest, ungefär i stil med de där impulskänslorna när en står på en bro och vill kasta ut sin telefon. Eller sina nycklar.
Det är en olycklig kombination att vara så präglad av skam då hela min personlighet bygger på att vara klantig, göra fel samt ramla eller snubbla hela jävla tiden.
Som att det inte vore nog att skämmas för sin egen sämsthet, jag ska skämmas för alla andras också. Herregud.
Senaste tillskottet i sekunderskamsfamiljen var när jag såg trailern till SVT:s nya serie ”Boys”.
Beskrivningen av serien lyder: ”en skildring av två killar som söker en identitet i ett samhälle där mansrollen håller på att förändras”.
Finns inte en skämskudde stor nog för denna trailer.
Den börjar med att två snubbar står och dansar/rappar till Drake.
Ridå.
Nästa scen: Överklasskillen säger upp sig från Handelshögskolan för att han vill satsa på musiken. Snark, har aldrig hört den förut.
Den fortsätter i ren "Bullen"-anda där manusförfattarna antagligen har försökt sitt yttersta för att beskriva intimitet mellan två män.
De bytlånar kallingar med varann. HERREGUD SÅ INTIMT.
Om den ska skildra mansrollen 2.0 så håller jag mig gladeligen till den första versionen.
”Boys” kanske är ett skämt. Det kanske visar sig vid seriestart att det är nya ”The Office” med samtidens män och så står jag där med skägget i brevlådan och skäms för att jag skämdes när jag såg trailern. Skäms över hur jag kunde vara så trög och inte fatta att den var ironisk!
Skam över skammen. Så typiskt mig.
Eller så visar det sig att den är sinnessjukt bra. Banbrytande. Nytänkande. Och så får jag skämmas för att jag skrivit denna krönika och hånat trailern.
Sista alternativet: den är lika dålig och pinsam som den verkar. I så fall kommer jag se den och sekundärskämmas hela hösten.
Hur det än blir så kommer det att sluta med skam.
Bring it.