"Jag är trött på mesiga konflikter"

Det är ovanligt grått, kargt och blåsigt den här tisdagen. Det är som att vädret synkat sig med filmen som spelas för pressen på Filmstaden i Luleå. Några timmar senare – i ett i alla fall lite mindre blåsigt Boden – ska Tarik Salehs thriller Tommy premiärvisas för en fullsatt Sagabiograf. Men redan nu har det börjat diskuteras. Om den hårt kriminella, kvinnliga huvudrollen och om Tarik Salehs inblick i den här världen.

Tommy handlar om Estelle Svensson som en vecka före jul landar på Arlanda. Ett år tidigare flydde hon landet tillsammans med sin dotter och man Tommy som precis genomfört ett av de största rånen någonsin i svensk kriminalhistoria. Estelle är hemma för att hämta Tommys andel av bytet men snabbt börjar ryktet om Tommys död att sprida sig.

Filmen bygger på verkliga personer som en gång fanns i Tarik Salehs närhet. Han har tidigare sagt att han själv slutade begå brott som 17-åring men att han än idag ser gamla vänner på löpsedlarna.

Tarik ser ganska lugn ut när vi slår oss ned i en tom salong på Filmstaden. Trots att detta är hans första långfilm som inte är helt dokumentär (som Sacrifico och Gitmo) eller animerad (Metropia) rycker han på axlarna:

– Jag är ganska oneurotisk av mig. Jag har svårt att vara någon annan än mig själv. På ett sätt har det varit enklare att göra spelfilm. Man har mer kontroll och det går snabbare.

Idén om Tommy föddes på en pub på Fridhemsplan där Tarik och barndomsvännen tillika manusförfattaren Anton Hagwall tog en öl en kväll för några år sedan.

– Vi satt och snackade och plötsligt kom Anton med idén om att vi borde göra en film om de här tjejerna som vi vuxit upp med. Sedan drog han i princip hela den här storyn som filmen bygger på, säger Tarik och fortsätter:

– Anton började skriva och jag började intervjua alla de här tjejerna. Många var väldigt karismatisk ­– och dramatiska. Det jag gillar med Estelle är att hon gör aktiva val. Det är lite ovanligt på film.

Hemma hos Tarik började en vägg med massor av bilder växa fram. Bilder på verkliga personer, bilder ur förundersökningar. Mitt bland dessa klistrade han också upp bilder på olika skådespelare. Och så jämförde han deras blickar.

Moa Gammel har andan i halsen. Hon har precis avslutat en intervju och väntar på att telefonen ska ringa för nästa. Att se filmen igen väcker samma känslor som de hon hade under inspelningen. Och när vi träffades mitt under denna, längst ned i Rödbergsfortet i Boden förra året, sa hon att rollen som Estelle var den mest fysiskt och mentalt krävande hon gjort.

– Jag känner nästan hur jag börjar hyperventilera. Samtidigt som det ju är en fantastiskt upplevelse att få ha varit med om.

Jag frågar om den där djuriska blicken och Moa skrattar:

– Jag snodde faktiskt en bild på en av killarna från Tariks vägg. Jag föreställde mig att det var Tommy och hade hela tiden bilden inklistrad i mitt manus. Det var verkligen något med deras blickar. Många hade en slags trasig blick. Jag blev ju lite orolig. Har jag en sån och var kommer den ifrån i så fall?

För att komma in i rollen som Estelle lyssnade Moa mycket på musik. Speciellt Joy divisions Atmosphere gick varm.

– De sjunger bland annat "don´t walk away in silence" och det stämmer in på Estelle som är en person som inte riktigt kan kommunicera fram det hon vill.

Var det här Tariks idé?

– Nej, Tarik lät mig faktiskt gå in i det här ganska mycket själv. Han avslöjade här om dagen att han isolerat mig under inspelningen med flit. Det kände jag ofta. Att jag var ensam och utanför, säger Moa och fortsätter:

–  Tarik och Ola (Rapace) och Lykke (Li Zachrisson) diskuterade deras karaktärer ganska mycket. Men med mig diskuterade Tarik inte alls. Han ville få mig att känna som Estelle, som ju var väldigt ensam. Det var som ett tyst samförstånd.

Tarik har sjunkit ännu längre ned i de röda fåtöljerna. Det där med att vara lugn verkar stämma. Liksom inblicken och viljan att försöka skildra en så sann bild som möjligt av de människor han utgått från.

– När jag ser den här världen skildras på film blir det ofta så platt och falskt. Det är viktigt att se människan. Och Tommy är kompromisslös. Jag behöver inte ens vara försiktigt blygsam där.

Han tystnar. Tänker efter, innan han fortsätter:

– Sedan är jag lite trött på mesiga konflikter på film. Det är inget kul att se svenska medelklasspar skilja sig, för att sedan bli ihop igen.

Tommy har premiär fredag den 14 mars. Filmpool nord har gått in med över två miljoner kronor i projektet. Läs Mariana Vnuks recension här.