För några år sedan, 2007 närmare bestämt, dök Daniel Karlsson upp som en frisk fläkt i Idol. Iklädd kaptensbindel och utmärkande inte minst för sitt aparta scenspråk, tog han sig till topp fyra. Och efter det har han dykt upp lite här och lite där. Inte sällan i överraskande sammanhang, och ofta som den där udda fågeln.
- Ingen i min vänskapskrets trodde att de skulle få se mig i Idol. Jag är en typisk indiepopkille. Så de blev chockade när jag dök upp där. Samma med Melodifestivalen. Men det är det roligaste jag har gjort faktiskt, säger Daniel.
Han ringer från Los Angeles, lite dagvill och trött. Over there är det mitt i natten och gårdagen spenderades på Universal studios - ett "stort och leksaksaktigt" ställe med många intryck.
I år firar Diggiloo 10 år och det Hollywoodska temat specialstuderas på det lära-känna-läger turnéns elva artister just nu befinner sig på. Och Daniel är den som kanske känns minst tippad för det cirkusliknande jättearrangemanget.
- Äh, jag tänkte att det här kunde bli kul. Eller. Det ÄR redan kul. Jag gillar att göra saker som jag normalt inte skulle göra, att pressa mig själv ut på okänt vatten, säger Daniel och fortsätter:
- Igår tandemcyklade jag med Mojje på Venice beach. Det är inte direkt något jag hade räknat med att göra.
Melodifestivalen, Så ska det låta, Doobidoo och nu Diggiloo - vissa artister skulle aldrig göra de saker du gjort, hur tänker du där?
- Att man ska ha kul. Det är därför man lever. Man kan inte gå omkring och tänka om det man gör är rätt eller inte rätt, credd eller ocredd. Då är man nog jävligt fel ute.
- Och jag vet, många tycker att det här är något fult. Fulkultur. Det är samma sak som när Helena Bergström röt till åt filmetablissemanget. Men vaddå fulkultur?
Men det här med att vara en udda fågel, är det något du tänker på?
- Jag förstår att jag uppfattas så. Enligt Lotta (Bromé, reds. anm.) är jag ett väsen. Det är tydligen en komplimang, haha.
- Men jag går ju inte in för att vara udda. Jag är som jag är. Jag har nog alltid varit så här. Lite omedvetet är jag provokativ, jag vill gärna ha en kommentar. Positiv eller negativ spelar ingen roll.
Utifrån årets filmtema har de elva artisterna fått bidra med sina favoritfilmer och musiken som finns i dessa. Daniel kommer framföra bland annat Bond-melodin Live and let die - och en Don Corleone-imitation.
- Ja, jag gjorde ju misstaget att härma honom framför Lasse Holm, sedan var det kört.
Hur mycket får du vara du under turnén?
- Ja... Det är ju också en utmaning. Man är ju van att stå längst fram och göra sin egen grej i 45 minuter. Nu handlar det om att rätta sig i ledet, ibland agera kör eller gitarrist.
- Och det är väl därför Diggiloo är så populärt och därför folk återvänder år efter år. Om bara jag skulle köra i 45 minuter skulle nog ingen återkomma. Men jag kommer framföra två egna låtar.
Medan resten av Diggiloo-gänget har lämnat Los Angeles när den här tidningen trycks, stannar Daniel kvar några dagar extra för att jobba med sitt eget material. Bland annat ska en musikvideo till en kommande platta spelas in.
- Jag håller på att spela in lite nytt material. Med bara cello, fiol och trombon. Så det blir riktigt lugna låtar, säger Daniel och fortsätter:
- Vi ska till Joshua Tree och spela in den. Och det kanske är ett udda ställa att åka till när man liksom är här. Men varför inte?