In Flames, som med sin melodiösa metal gjort sig till Sveriges kanske största musikexport inom genren, gjorde i söndags sitt allra nordligaste stopp under sin pågående s.k. "klubbturné" genom Skandinavien. Det är mycket härligt att se att det fortfarande finns ett fåtal band som just In Flames, som då och då medvetet väljer att spela i städer och på arenor som är alldeles underdimensionerade med tanke på bandets framgång och storhet. Det vanliga målet för artister och musikgrupper är väl snarare att gång på gång göra spelningar där efterfrågan på biljetter precis motsvarar antalet tillgängliga sådana. Am I right?
Förbandet Death Destruction inleder för kvällen, de visar upp en ganska rå urladdning till show som dock lyckas slinka förbi utan att lämna något särskilt bestående intryck hos mig. Till slut intar kvällens huvudpersoner scenen, och trots det mediokra ljudet och den något oengagarade publikskaran kvarstår här ett solklart faktum: In Flames är ett alldeles rysligt bra liveband. I alla väder. Varenda låt genomsyras av tvättäkta spelglädje och kvalitet, och snabbt glöms det att spelningen faktiskt görs på Norrmalmia och inte Scandinavium eller Globen. Anders Fridén matar duktigt sina fans som små fågelungar, publikfriar alldeles mästerligt. Hans röst brister en och annan gång i mellansnacket - men aldrig någonsin i sången. Det är ingenting annat under showen som brister heller, för den delen - In Flames är bättre än någonsin, och är en ren njutning att lyssna till och titta på.
På grund av en deadline för pressläggning måste jag tyvärr lämna showen långt innan den är slut, och när jag gör det tänker jag på hur lyckliga detta bands Norrbottniska fans kan skatta sig ikväll. Hur grymt som helst, kära In Flames.