Tåårneedaaalsräääggeee. Vid ett första smakprov på ordet känns det som att det skär sig. Lite som currydressing på fiskpinnar. Men säger man det lite snabbare - Tornedalsreggae - ja, då smakar det gott. Intressant. Och lite så har det fyra man starka Haparandabandet The Meänland bemötts under sitt första år i livet.
Lånade låtar gick hem
Det är ganska exakt ett år sedan de höll sin allra första spelning. Det på Tornedalsfesten i Luleå. Succén var ett faktum och de tre lånade låtarna gick mer än hem - Bob Marleys Get up stand up och No woman no cry samt Stings Englishman in New York. Alla tre omskrivna till meänkieli och svenska.
- Jag och Sami Bergman hade ruvat på idén några år och när jag skulle spela med en annan konstellation på förra årets fest, så kände jag att det var dags. När vi nu ändå skulle till Luleå så ville jag gärna visa upp något jag brinner för, säger Adam Huuva, sångare i bandet.
Jag når honom på en sprakig linje mellan Haparanda och Övertorneå. Han är på väg till den begravningsbyrå i Övertorneå som han besöker en gång i veckan. Resterande arbetstid spenderar han i Haparanda.
Repertoaren har växt
Vid sidan av jobbet har spelningarna sedan den där kvällen på Kulturens hus avlöst varandra och repertoaren på tre låtar har växt till ett set på en timme. Men så långt som en skiva, nä, dit har de inte kommit. Ännu.
- Tanken var att vi skulle ha något slags material att erbjuda till helgens spelning. Det var många som frågade om det efter förra spelningen. Men vi hann inte, säger Adam och fortsätter:
- Sedan skulle vi gärna få ihop ännu mer material. Tänk om man får igång en publik på en nattklubb och så måste man sluta. För att man inte har några fler låtar, det vore lite snopet.
Men den här benämningen som ni fått - Tornedalsreggae - är det något ni står för?
- Ja, det var ju därifrån vi tog avstamp. Rester från en slags torpare i Tornedalen, skrattar Adam.
- Och även om vi utvecklats så försöker vi fortfarande hålla oss i baktakt. Det är reggaen vi bygger på och vill hålla oss till. Med texter på finska, meänkieli eller någonting däremellan. Ibland blir böjningarna på orden som i Uleåborg eller Helsingfors. Det som liksom är mainstream i Finland.
Vad handlar era texter om?
- Till en början hade texterna ofta en språkpolitisk utgångspunkt. Men nu börjar jag känna att jag sagt allt det där. De barrikader jag känner att jag behövde stå på, ja, nu har jag stått där.
Hur menar du språkpolitiska?
- Ja, men minoritetssynvinkeln. Polariseringen svenska/finska. På så sett var Get up stand up lätt att göra om. Det är ju en kampsång. Och så Englishman in New York, vi ville huggas lite. Den har vi gjort på svenska, säger Adam Huuva och fortsätter:
- Men som sagt. Vi är lite färdiga med den biten. Så nu handlar det mer om vintern, mörkret och en och annan partylåt.