Du som läser min krönika har med stor sannolikhet gjort det. Och du kommer förmodligen, utan ånger, att göra det igen.
Kanske är det därför vi, vardagspiraterna, sällan reflekterar över nedladdningens tänkbara konsekvenser för nätets framtid. Det borde vi göra.
Just nu pågår kraftiga försök från lobbyistgrupper som företräder musik- och filmbranschen att begränsa vår förmåga att uttrycka oss på det sätt vi vill på nätet. Med hjälp av unilaterala avtal som SOPA (Stop Online Piracy Act), ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) eller PIPA (Protect IP Act) förväntas de äntligen kunna sätta dit piraterna.
Avtalen i sig är censurerande och odemokratiska i grund och har kritiserats hårt av människorättsorganisationer. De ger amerikanska myndigheter möjligheten att godtyckligt och globalt stänga ned hemsidor som de känner bryter mot upphovsrätten samt förenklar möjligheten att utföra polisiära räder mot organisationer såväl som enstaka individer för samma brott.
Den svenska torrentsidan Pirate Bay har svarat med att säga att de tänker flytta sina servrar till - lyssna nu på detta - en global armada av lågt flygande drönarflygplan. "Vi kommer att experimentera med att skicka ut små drönare som flyger några kilometer uppe i luften. På det sättet så måste maskinerna bli nedskjutna av flygplan för att vi ska stängas. Det vore en riktig krigsförklaring", skrev Pirate Bay på sin hemsida nyligen.
Så hur långt bort är egentligen det digitala kriget? Det låter kanske inte så farligt. Men även sidor som Google, Youtube och Facebook (en stor del av vår moderna identitet), förväntas att hotas av avtalen. Om inte direkt så i alla fall genom pålagd självcensur. En video med katter som dansar till Lady Gagas senaste dänga? En hemmagjord remix med ett fett Jay-Z-beat? Fanvideo till Edward Cullen med filmsekvenser från Twilight-filmerna? Glöm det. De innehåller nämligen upphovsrättsskyddat material.
Men vad är det som förloras när man inskränker den kreativa friheten? Internet fullkomligen sprängde bort den tidigare kulturella hegemonin. En som jag upplevt har dominerats av media, ofta i ett incestuöst förhållande med skiv- och filmbranschen. Med internet finns alternativet alltid redo. Är det dåligt på radio och tv? Ingen bio? Inga spelningar? Jag har internet. Valet är närmast oändligt och begränsas enbart av din uppfinningsrikedom.
Jag vet inte hur många gånger jag har hittat obskyra låtar från artister som jag trodde att jag visste allt om, eller ett nytt band som jag aldrig annars skulle hört om, tack vare nätet. Och ett klick senare så har jag delat den informationen vidare.
Internet har som inget annat medium fullständigt fått mig att ifrågasätta min inskränkta kulturella syn om att musik, film eller andra genrer måste förhålla sig till vissa normer. Den möjligheten hotas nu av dessa avtal. Och jag är på riktigt oroad. Allt var inte bättre förr.