Det är lite dunkelt i Olga Bardh-rummet en trappa upp i Kulturens hus. Erik Danielsson tar emot med ett glas cider i handen. Musiken i bakgrunden lägger an en ton och smälter väl ihop med konsten som skymtar bakom Eriks rygg. En slags rockkonst med en röd tråd i färgerna svart, vitt och vinrött.
- Det här är sånt som kommit till av rent och skärt intresse, säger Erik Danelsson.
Blackmetal-band
För allmänheten är han nog mest känd som sångare i Uppsalafödda blackmetal-bandet Watain. Utställningen Trident Arts är en samling av Eriks verk genom åren, till mesta del konsertposters och tröjmotiv, för tillfället tryckta på duk. Och faktum är att det är första gången han ställer ut i Sverige. Bara en gång tidigare har han gjort något liknande. Då 2009 i Portland, USA.
- Musikintresset har alltid gått hand i hand med den visuella delen. De första skivorna jag uppslukades av tittade jag på lika mycket som jag lyssnade på. Sedan kändes det konstigt att lämna bort det estetiska till någon annan när man fick ett eget band, säger han.
Och mycket på grund av just Watain, ett uttalat estetiskt och visuellt band, började andra efterfråga hans konst.
- Det finns ju ganska ont om rockrelaterad konst och design. Och många hör av sig och vill ha något i precis vår stil. Men där sätter jag stopp. Jag tar en djupdykning i varje band som anlitar mig. Både musiken och konsten förtjänar all noggrannhet och respekt.
Ett ledord
På frågan om hur han själv skulle beskriva sin stil, ler han lite finurligt.
- Jag har aldrig pratat om min konst så här. Jag pratar ju mest om mitt band. Men ett av ledorden är analogt. Det får absolut inte se ut som att jag använt en dator, det går inte. Jag måste alltid utgå från att jag sitter och arbetar på 70-talet. Sedan gillar jag extrema uttryck. Och det är skitviktigt att det man ser och det man hör ska gå hand i hand, säger han och fortsätter:
- Jag kommer ju från Fanzine-kulturen. Då man satt vid skolkopiatorerna och klippte och klistrade. Så jag gillar det där enkla, primitiva. Det ska synas att det kommer från ett fattigt, kreativt ursprung. Att man tar vad man har.
Har du någon personlig favorit bland verken?
- Ja, det är nog turnéaffischen till svenska bandet Nifelheim. Mitt första estetiska minne som jag verkligen uppskattade var EMA telstars gamla hårdrocksaffischer. Jag använde de som utgångspunkt och gjorde affischen på fem minuter. Dels är det en av mina favoritstilar, dels blev resultatet perfekt för bandet.
Får vi se dig smyga upp på någon scen under festivalen?
- Nej nej, det hoppas jag inte. Vi har precis kommit hem från en lång turné i Europa. Den andra på kort tid faktiskt. Och dessförinnan var det USA och Sydamerika. Så det är nog bra med ett litet scenbreak för mig.
Trident Arts håller till i Olga Bardh-rummet under Minus 30, från kl:17.30 till midnatt.