Det mjuka tilltalet och den kontemplativa stämningen har blivit ett framgångsrecept. Flera av hans låtar har över tre miljoner lyssningar på Spotify (Remixen av "Now & then" har över fem miljoner) där musiken varit återkommande under vinjetten "New music friday".
Nyligen hade han release-party för albumet på Dramatenbaren i Stockholm.
– Till och med folk från min gamla klass i Pite var där. En del branschfolk också, men roligast av allt var folk som upptäckt musiken på nätet. "Vi är faktiskt riktiga fans", sa de (skratt).
.
Det var under en resa till en kompis i Sao Paolo han kom på idén till "People", titellåten på albumet.
– Det man såg tydligt var skillnaden mellan de som har mycket och de som inte har någonting alls. Klyftorna är som mest tydliga i Brasilien. Man är ute och festar en kväll och allt är glamour. När man går från festen ligger det folk på gatorna. Jag blev tagen av situationen.
– Sao Paolo har en av de största volymerna av privathelikoptrar, samtidigt som staden har en av världens största populationer av fattiga. Hur ska man någonsin kunna göra det bra när skillnaderna är så stora? Jag vill inte klanka ner på landet. Vi ser skillnaderna även i exempelvis USA och hemma i Sverige, men det blev extra påtagligt här.
Texten beskriver han som en stor suck över människosläktet.
– Hummandet i låten är en symbolik för "vart är vi på väg".
Vad finns det för svar på problematiken då?– Det börjar med solidaritet mellan människor. När det är extrema ekonomiska skillnader blir det mer accepterat att utnyttja varandra. Budskapet blir att lyfta blicken, prata med varandra och visa medmänsklighet.
.
Mikael Bitzarakis influeras av artister som Tallest Man on Earth, Kings of Convenience, Passenger och José Gonzales.
– Är man uppvuxen i en elektronisk era känns min musik som demo-material, men folk sa att det var skitbra när jag började visa upp den.
Musiken på albumet har gått åt ett ännu mer avskalat håll än tidigare, men han säger att han använder de få instrumenten mer. Han producerar allt själv och har experimenterat mer med gitarren och rösten.
– Jag ville komma så nära lyssnaren som möjligt.
.
Och nära sina lyssnare har han kommit. Många skriver till honom och ger respons på musiken.
– En återkommande grej, och det som är mest känslosamt, är när folk skriver att min musik har hjälpt dem att ta sig ur depressioner. Det är intressant och känns speciellt.
Mikael Bitzarakis säger att det kanske inte är så många lyssnare i varje land, men sett över hela världen börjar det hända saker. Filmskapare i Kanada (I filmen "A girl, a boy and a very, very, very long road" kommer Plàsis musik att höras) och Ungern har hört av sig för samarbeten. Likaså en designer i Danmark och en konstnär här hemma i Sverige.
– Det är en typ av förfrågningar jag inte har fått förut. Förmodligen ett resultat av att fler har börjat lyssna på mig.
.
Närmaste målet blir att boka ett antal festivalspelningar i Sverige och övriga Europa. Från och med i höst ska han uppträda mer, sprida musiken den "riktiga" vägen.
– Den största utmaningen, när det här har vuxit i en online-värld, är att få traditionella festivaler att förstå att det är musik som folk faktiskt lyssnar på och som kan dra publik.