"Vi utgår från subkulturella uttrycksformer som inte får så mycket utrymme annars". Orden är Kristian Erikssons, en av arrangörerna till On board festival. Han hade två veckor innan nedsläpp höga förväntningar.
Tjugotal unga tjejer
Och mitt på festivaldagen sjuder faktiskt skateparken på Örnäset av liv. Folk sitter i gräset, tittar på graffitimålningarna som växer fram, lyssnar till musiken som strömmar ut från högtalarna i dj-båset. I rampen är det för ovanlighetens skull bara tjejer som åker.
You skate girl och Crossing boarders har lyckats locka till sig ett tjugotal unga tjejer. Till tonerna av M.I.A får de hjälp att ta sig runt banan av nästan lika många instruktörer.
I ett av tälten ett stenkast därifrån, har open mic-scenen precis intagits av Luleåkillen Issify. En gammal dam stannar för att lyssna men byter fokus när en max fem år gammal tjej rullar förbi på sin skateboard - iklädd knäskydd och prinsessklänning. Ja, så här långt visar sig On board festival från sin bästa tänkbara sida.
Några timmar senare har en förvånansvärt mycket glesare skara samlats framför scenen. Först ut är Adam Tensta, som har följe av nästa tjugo personer. Kompbandet Fabriken, blåsarna i Horny horns och ett antal dansare kommer backa upp samtliga artister under kvällen. Och de gör det med bravur.
Adam Tensta, som alldeles nyligen gästade Luleå och universitetet konstaterar:
Bannlyst låt
- Det här är första gången på jävligt länge jag kommer att få stå och kisa under en hel spelning.
Men det får han och arrangörerna har största möjliga tur - det här är första riktiga sommardagen.
They wanna know, Lights at bay och My cool är höjdpunkterna och publiken verkar hålla med, även om Adam Tensta får regissera dem en del framför scenen och dessutom oinklappad smyga in på scenen för ett extranummer. Vilket han i och för sig toppar med ett avslutningstal om den bannlysta låten Tystas ner som bland annat gör upp med Sverigedemokraterna.
Flerstegsraket
Det som händer sedan kan närmast liknas vid en flerstegsraket som avslutas med explosion. In kommer Felet, eminent hiphopduo från Piteå. Och här pratar vi energi. De studsar upp och ned hela tiden och får faktiskt med sig den blyga publiken. De bjuder snart in "sina
bästa vänner i hela världen" - Populärmusik och Kalle Gracias. Och jäklar, de verkar ju ha hur kul som helst i Piteå. Vilken hiphopscen de har!
Spännande jazzmusiker
Bäst blir det när de även bjuder upp Simon Reinikainen, grymt spännande jazzmusiker från Umeå, i låten Jag kan kung fu.
Och sämre blir det inte när det är Trainspotters tur, också de från Umeå.
De känns mer old school och alla de där referenserna till smoking weed är i och för sig lite småtöntiga, men det är tight, improvisationen sitter som en smäck och deras seriefigursstämmor roar mer än de stör.
Och så Cleo. Om Piteå i kväll visar var skåpet ska stå, lyfter Umeåartisterna det där skåpet och jonglerar med det.
Svikande publik
Jag har sett Cleo förr och blir lika golvad varje gång. Hon ger järnet, trots att det blivit allt glesare framför scenen, och vad säger man - ingen bär upp en magtröja och ett gangstersmycke som Cleo.
Även hon har ett spännande namn med sig. Anders Rydström, som skymtade i Idols tredje säsong 2006 men valde att hoppa av, soular till det och skapar en perfekt harmoni med Cleos jag-vägrar-be-om-ursäkt-attityd.
Det hela är så bra, så bra och ett perfekt avslut på en toppendag. Trots den svikande publiken.