"Den träffade i själen." Så löd motiveringen när den Göteborgsbaserade regissörstrion Björn Fävremark, Torbjörn Martin och John Boisen fick ta emot Eric Forsgrens dokumentärfilmspris på Acusticum i Piteå i fredags. Det för sin film 2 steg från Håkan, som på nära håll följer Håkan Hellström hösten 2010, i samband med släppet av hans sjätte album 2 steg från paradise. Och jag kan väl inte annat än att hålla med.
Till übervackra Jag vet vilken dy hon varit i, inleds filmen med konsertbilder och skivsignering. Den klädsamma sepiatonen, de långa klippen och det smygsamma växlandet till slowmotion bidrar till en lätt drömsk stämning. Men det här är inget idolporträtt av en av Sveriges mest älskade artister. Utan särskilt många ord får man visserligen ta del av en bit Håkan, men främst får man se honom - eller hans "storhet" - genom ögonen på ett av alla fans.
Och varvandet mellan Håkan och 18-åriga Amanda från Borlänge är klockren. Kontrasten mellan inzoomningen av en gråtandes Amanda på konsert (till Nu kan du få mig så lätt) och en uppenbarligt besvärad Håkan på promotionjippo, säger allt. Och det hela blir så vackert skitigt som bara verkligheten kan vara. Eller som när en förvånansvärt nedtonad, nästan nedstämd, Håkan spelar bordshockey i en allt annat än glamorös miljö, samtidigt som han villigt erkänner ambivalensen inför sitt kändisskap.
Filmen är definitivt i långsammaste laget. Men tillsammans med det fina fotot, de långa klippen och det faktum att bilderna får tala helt för sig själv - blir det hela både effektfullt och gripande. Att personerna bakom filmen lyckats hitta Amanda - vars öde är en historia för sig - är en bärande ingrediens. Och när slutscenen visas kan jag ta mig tusan inte hålla tillbaka tårarna.