Som potentiell storesyrra till dem, blir jag alltid lite lätt förvånad när namnen dyker upp. Ta bröderna Rensfeldt som exempel. Plötsligt var de bara där, svinpoppis och jäkligt grymma, sedan en lång tid tillbaka repandes hemma i holken på Hertsön. För som jag har förstått det var det så det gick till. De - småbrorsorna - satt på sina kammare och självlärde sig datorprogrammen. Och så var fotbollskillarna plötsligt fullfjättrade musiker. Ofta i genren hiphop.
Allt var möjligt
Och visst var det så det gick till även förr. Skolans hardcoreband, i bästa Firesideanda, kröp ur sina replokaler och lockade till konsert i skolmatsalen eller aulan. Och det kändes som att allt var möjligt.
Men om detta berodde på uppbackning av samhället eller bara en stämning bland de inblandade, råder det delade meningar om.
Dj:n och producenten Emil Pettersson, eller Gin Joints som han kallar sig, tror på det senare. Han rörde sig i Luleås hiphopkretsar i början på 2000-talet och driver i dag den egna funk/hiphop/electro-labeln Discotheque á la carte. I somras släppte han tolvan Know the ledge och när som helst nu kommer nästa.
Ostrukturerat
- Jag har gjort hiphop med de flesta som var aktiva i Luleå kring 2000-2005 tror jag. Jag släppte en tolva på min dåvarande label med mig och Zacke kring 2004. Men jag tror inte jag någonsin kände att jag fick någon strukturerad uppbackning, säger Emil och fortsätter:
- Men under just den perioden var Luleås uteliv jävligt roligt. Det fanns många ställen med dansgolv och många billiga barer. Vem saknar inte Mac India och Bar 1? Det var lätt att ordna klubbar och fester och folket kom. Så det var ju ett bra klimat om något. Sen så kändes det som att de flesta sysslade med någon form av musik och det inspirerar.
Sedan fyra år tillbaka bor han
i Uppsala där han pluggar juridik. Just nu gör han dessutom en utbytestermin i Aten, där målet förutom tillvalskurser i juridik är att nätverka med lite med dj:s och artister. Försöker man sig dock på en nätsökning på Emil Pettersson, Gin Joints eller Discotheque á la Carte för den delen, växer det upp en snårig djungel.
Vad gör du egentligen? Rappar, producerar, driver eget skivbolag, ordnar fester?
- Jag rappar inte. Förutom en refräng på en ep som kommer lite senare i höst på Discotheque med Muurk Grå som är bördig från Kalix. Fast han spökskrev den åt mig, säger Emil och fortsätter:
- Främst är jag dj och producent med skivspelandet som brödföda lyckligt nog. Sjunger gör jag bara för att det inte verkade som att någon annan ville göra funk. Know The Ledge som är titelspåret på tolvan är första låten jag sjungit in någonsin.
Gin Joints har han kallat sig sedan 2007, då den amerikanske rapparen Grand Agent av misstag namedroppade honom som just det. Och labeln Discotheque á la Carte har han arbetat med i olika former sedan 2005-2006. Vad gäller festfixandet har han hållit klubb på Kafelino med tre vänner och även varit med och arrangerat nyårsfesterna Törley Nights på Punkhuset de senaste två åren. Hemma i Uppsala håller han i klubben Feber.
Vad driver dig?
- Spring i benen.
Tror du din generation mer än andra jobbar efter den här do-it-yourself-andan?
- Jag vill inte göra det själv om jag inte måste.
Men tänker du så - "vill man få något gjort så får man göra det själv"?
- Jag gillar att göra saker men helst skulle jag nog bara vilja göra musik. Men de perioder jag bara har gjort musik har det inte gått så bra heller, för då blev det ett jobb
i stället för nöje. Så att plugga är perfekt! Skola är okej allt som oftast men musik är roligare och det lär mig att njuta av det. Sen är musik svårare än juridik så jag anpassar mig efter det.
Hur skulle du beskriva din musik?
- Som funk och rap. Jag gillar mörk och dansant musik och önskar att jag kunde vara lite mer dur ibland. 118 och 92 bpm är min eviga comfort zone verkar det som, säger Emil.
Som inspirationskällor nämner han hiphop, funk, Björn Afzelius och Ken Ring. Och så Neon Workout för hans studioskills.
Vad är målet med musiken?
- Att bli hörd, nöjd och få spela skivor.