Det ser bra ut på affischen. Kvällens två storheter på scen är Marduk och Entombed, två akter som trots allt kan ses som giganter inom black metal respektive dödsmetall. En sällan skådad lineup för ett Halloweenfirande i lilla Luleå, med andra ord. Ett evenemang där man kunde ha förväntat sig en aning fler besökare än det hundratal betalande gäster som faktiskt dyker upp.
Tung livemaskin
Kvällens öppning görs av Helltrain, ett band som kommer från Luleå och som inte släppt någon ny musik de senaste tre åren. De visar sig vara en riktigt tung livemaskin, med musik som kan beskrivas som punkig death metal. Underbart tajt och med ett högt tempo, men ändå med en norrländskt avslappnad image och ett förhållandevis löst scenspråk. Sångaren Pierre Törnkvist flyger runt med sin rock’n’roll-säkrade Elvis-mikrofon, hälften av tiden med ögonen stängda. Starkaste numret är nya, oinspelade Death Is Coming, en relativt lättlyssnad låt som flera i publiken sedan tjatar om att få höra som extranummer.
Tempot stegras
Andra akten på scen är Norrköpingsbandet Marduk, black metal-legenderna som under sitt senaste besök i Luleå väckte stor uppståndelse genom att under sin konsert hälla grisblod över en tröja från Luleå Stift. Jag såg inte hela deras spelning den gången, men hann få ett betydligt mera skrämmande intryck av dem då än jag får ikväll. Musiken är avgrundsdjup och mörk, och jag får en känsla av att tempot stegras en aning för varje låt. Konsertens sista fem låtar känns därför, på både gott och ont, närmast outhärdligt smärtsamma. En akt som, i intensivitet, kör över det mesta jag själv har sett på scen. Till min egen förvåning känner jag mig trots allt ganska bekväm med det.
Hamrande dödsmässa
Sist ut är Entombed, som spelade i Luleå senast för ett år sedan, då som förband till Volbeat. Ett stentungt namn och en av pionjärerna inom den skandinaviska dödsmetallen, och en liveakt vars största underhållningsvärde sitter i LG Petrov’s scenspråk och framtoning. Tyvärr kan jag inte riktigt njuta av den överdrivet galet hamrande dödsmässa som bandet faktiskt trycker ut i rummet. Det ringer i mina öron när jag lämnar salen, och jag jämrar mig och undrar varför jag inte tog med några öronproppar.
Överlag tycker jag dock aldrig att kvällen blir tråkig. Ett Halloweenevenemang som med all säkerhet förnöjde dess metalälskande besökare, med tre konserter totalt befriade från normala röstlägen.